med mycken mildhet, och godt förstånd herrskat mellan styrande och styrda. Sedan Holländarne blifvit herrar, satte de sig i furstarnes ställe, men funno sig ur stånd att på detta sätt draga någon vinst af jorden, emedan befolkningen ej arbetade mera än dess egna behof erfordrade, och något användande af tvång ej var rådligt att försöka. Det urgamla systemet utbyttes derföre mot en skatt, uppgående till tredjedelen af all slags afkastning, men utan önskad verkan, och 1830 infördes ett annat system, som visat sig lämpligare. Enligt detta är hvarje inföding ålagd att för styrelsens räkning utgöra sextiosex dagsverken om året, vid uppfordran af förmannen i det distrikt der han är boende. Arbetena bestå dels i de till jordbruket hörande, dels i väganläggningar, forslingar m. m.; under alla dessa stå de serskilde arbets-afdelningarne under närmaste tillsyn af sina egna förmän, och Holländarne undvika gerna att personligen deltaga i arbetets ledning, i annat än hvad sjelfva planens uppgörande beträffar. Javanesen får ej jägtas, utan man måste låta honom gå sin vanda gång. Uppgörningen och fördelningen af den talrika befolkningens dagsverken på de olika slagen arbeten, och kontrollen öfver att de af hvarje individ blifvit riktigt utgjorda, fordrar naturligtvis ett högst vidlyftigt arbete, men det lättas betydligt genom de inhemske förmännens biträde. Den tid, som återstår sedan de sextiosex arbetsdagarna äro överståndna, eger hvar och en att efter behag använda, och residenterne äro skyldige att noga tillse att ingen tvingas till något slags öfverarbete. Alla på ön framalstrade varor öfverlemnas till styrelsen, som sedan efter godtfinnande afyttrar dem. Äfven de varor, som af enskilda frambringas på till dem upplåten jord, måste aflemnas till ett på förhand bestämdt pris. Javas folkmängd är ej rätt säkert känd, emedan man fruktat att genom införandet af en ordentlig mantalsskrifning stöta folkets religiösa fördomar. En gammal uppskattning har gifvit den att vara sju till åtta millioner, för tio år sedan ansågs den öfverstiga nio, och torde nu kunna antagas till tio millioner, hvari Chineserna ingå till ett antal af omkring 300,000, sedan det på sednare åren betydligt ökats genom inflyttningar. Produktionen har äfven varit i jemnt stigande, och ön anses nu inbringa omkring fyratio millioner gyllen, hvaraf blott en fjerdedel afgår i förvaltningskostnader, oaktadt embetsmännen äro mycket väl lönade. Generalguvernören åtnjuter t. ex. ej mindre än 150,000 gyllen, utom en mängd förmåner in natura, såsom Buytenzoorgs betydliga egor, fria hästar för alla sina resor, betjening m. m. Om ändamålet med koloniers anläggande antages vara att endast inbringa penningar i moderlandets kassor, kan man ej neka att Javas kolonisering visat ett lysande resultat. Antager man åter utbredandet