Lagunen erbjuder deremot ett rikt fält för naturforskaren. På bottnen vexa verkliga skogar af koraller, hvilka tydligt synas genom det ytterst klara vattnet, och mellan dem simma skaror af fiskar, hvars blanka sidor genom vattnet skifta i de grannaste toner af blått och grönt. Några voro af en alns längd, medan andra ej nådde en tums. I de små pussar, tidvattnet vid fallandet lemnade på refvet, anställdes liflig jagt efter dem. Mellan korallerna träffas snäckor af flera arter, men för att taga dem fordras biträde af en van dykare; vid lågt vatten hittar man dock en och annan i hålorna mellan korallblocken. I det grunda vattnet långs stranden röra sig blötdjur af ett högst oaptitligt utseende; det är dylika som vi under namnet trepang omnämnt såsom en af det chinesiska bordets läckerheter. De här befintliga skola dock ej vara af rätt godt slag, hvilket för djuren sjelfva medför den fördelen att de i ostörd ro få krypa i det ljumma vattnet, i stället för att torkade sändas till China. När man vadar på refven må man akta sig för en art korall, hvars vidrörande åstadkommer en stickande smärta, liknande den af nässlor förorsakade, men mycket starkare, samt för att sticka tårna eller fingrarna mellan de gapande skalen af någon jättemussla (Tridacna gigas). Större individer af detta djur hafva tillräcklig styrka att allvarsamt skada foten, och äfven de mindre kunna gifva ganska obehagliga kramningar. Man ser det ena af dessa djur bredvid den andra såsom en mörkblå slingrande orm framtitta mellan de halföppna skalen, som vid minsta beröring ögonblickligt tillslutas. Fordom hvimlade lagunen af sköldpaddor af förträfflig beskaffenhet, men numera anträffas sådana högst sällan, sedan härvarande befolkning under en följd af år fört ett utrotningskrig mot dessa gastronomernes favoritdjur. Kokos-Öarne upptäcktes 1608 af engelsmannen Keeling, men förblefvo obebodda i mera än två århundraden. Först 1823 begaf sig en Engelsman, vid namn Hare, dit med ett antal malajiska qvinnor och några slafvar, dem han köpt i Batavia <footnote>Enligt Fitz Roy. Uppgiften förefaller något besynnerlig; vi betvifla att slafvar 1823 funnos till salu i Batavia.</footnote>. Här tvang han dessa sednare att arbeta för hans räkning, och höll qvinnorna förvarade på en liten holme, den ingen utom han sjelf fick besöka. En hans landsman; vid namn Ross, hade redan förut ämnat bosätta sig der för att pressa kokosolja, och anlände 1826 dit med sin familj. Malajerne sällade sig till honom, och Hare lemnade ön, dit han tänkte återvända med en ny uppsättning, men dog i Batavia under förberedelserna dertill. Sedan dess har Ross och ett par i bolag med honom arbetande landsmän bebott ön, men han var för tillfället rest till Sinkapoor för att sälja en last olja, öns enda produkt. Innevånarnes