afstadnar till betydlig del under orkantiden, eller mellan November och Mars eller April. Lifsmedel äro till följe häraf dyra; för en mark oxkött får man betala trettiosex skillingar. Af matnyttigt vildt finnes rådjur, rapphöns och vaktlar, hvilka dock ej äro inhemska på ön, utan blifvit ditplanterade. Skogarne lemna flera slag vackert och användbart trävirke, hvaribland må anföras ebenholts af bästa sort. Mindre fartyg byggas här af till större delen på ön vext virke. Mauritius eger ett sjöförsäkrings-bolag med ett kapital af 50,000 £ st., samt två banker och en sparbank, den sistnämnde inrättad af regeringen. I Vetenskaplig väg eger det ett ”Society of Arts and Sciences,” en litteratur-förening och ett meteorologiskt sällskap. Öns täta gemenskap med Madagascar och de i grannskapet belägna öarna Seychelles, Rodrigues och Chagos, allesammans engelska besittningar, men för öfrigt föga besökta orter, göra den till en upplagsplats för dessa ställens naturalier, hvarmed drifves en ej så obetydlig handel. För meteorologiska observationer är ön förträffligt belägen, i synnerhet för studerande af de stora orkanfenomenen, för hvilket ändamål också det ofvannämnda sällskapet hufvudsakligen blifvit stiftadt. Dess nuvarande ordförande är D:r Thom, som redan länge sysselsatt sig med forskningar i detta ämne, och utgifvit ett par smärre skrifter deruti. Sekreteraren, M. Bousquet, har äfven sedan längre tid insamlat materialier till en noggrannare kännedom om orkanerna, och då numera de flesta eller alla passerande fartyg lemna utdrag af sina loggböcker, bör samlingen af uppgifter snart blifva betydlig och af värde. Någon framställning af orkanernas natur, sådan man redan med säkerhet känner den, kan här ej komma i fråga, och den skulle knappast kunna göras fattlig för den allmänna läsaren, utan att blifva alldeles för vidlyftig, under det att den som af kännedomen om dessa fenomener väntar sig något gagn, i alla fall måste ur derom utgifna verk skaffa sig en fullständigare, än som vi tro oss i stånd att meddela. En sådan kännedom om orkanernes beskaffenhet och rörelser är utan tvifvel af nytta för sjömannen, som beseglar de farvatten i hvilka de förekomma, och äfven om man skulle ifrågasätta dess nytta, så torde den på dess inhemtande använda tid ej vara så stor, att den ej lätteligen på annat håll kan inbesparas. Vi äro öfvertygade om att följandet af de för orkaners undvikande till sjös gifna reglor omöjligen kan medföra någon olägenhet, äfven om de ej alltid ofelbart kunna rädda fartyget, som kanske redan befinner sig i ett sådant läge, att det ej längre kan komma undan, utan får inskränka sig till att på bästa sätt söka trotsa orkanen, som vanligen illa tilltygar de under dess fulla inflytelse råkade fartyg. Såsom exempel nämna vi den utomordentligt häftiga, som 1781 så förfärligt tilltygade de af Rodney