i Vestindien tagna priserna, och tillfogade England en förlust af 3000 sjömän, utom de i dess kolonier anställda härjningar, hvilka uppgingo till millioner pund sterling; och för att återvända till Mauritius, anföra vi dem 1807 och 1808, af hvilka den ena sänkte linieskeppet Blenheim och fregatten Java, den andra anföll en under Sir Edward Pellews <footnote>Sedermera Lord Exmouth. — Blenheim förde amiralen Sir Thomas Troubridge's flagg. Han hade varit Nelsons vän och vapenbroder och var en af Englands utmärktaste officerare. En brigg, Harrier, som blifvit något skiljd från de andra båda fartygen, kom lyckligen fram till sin bestämmelse, Ostindien, men likasom ett oblidt öde hvilat öfver hela eskadern, sjönk äfven den följande året under en orkan i de ostindiska farvattnen.</footnote> befäl hemgående konvoy, hvaraf tre stora Ostindiefarare sjönko, och de fleste öfrige fartygen endast med förlust af större eller mindre delar af sin tackling lyckades rädda sina sönderbråkade skrof. För omkring tio år sedan råkade fransyska fregatten La Belle Poule och korvetten Le Berceau på vägen från Isle Bourbon till Madagaskar ut för en dylik, som sänkte korvetten och förvandlade fregatten till ett redlöst vrak, och under en annan i November 1851 afmastades eller skadades ej mindre än femton fartyg, hvaraf fjorton sedermera ankommo till Mauritius för att repareras<footnote>Korvetten Carlskronas kantring utanför Havana förorsakades ej af en orkan, utan af en hastigt öfvergående våldsam by. Dessa två fenomener äro vida åtskiljda och må ej förblandas; dessutom varar orkanen stundom flera dagar om ock ej hela tiden med samma häftighet.</footnote>. Orkanernes årstid är högsommaren och hösten. Sålunda förekomma de i Vestindien och Chinesiska Sjön (hvarest de kallas Tyfoner) under månaderna Juli — November, i Södra Indiska Hafvet under November — April, hvilka gränsor sällan öfverskridas, och midt emellan hvilka fenomenet oftast upprepas, ehuru ej derföre alltid våldsammast. Den ofvannämnde i Vestindien af 1781 inträffade i November. I Bengaliska och Arabiska Vikarna äro de ej inskränkte till någon viss årstid, men gruppera sig dock talrikast kring vissa månader. Sällan förflyta två eller tre år å rad utan att man på Mauritius har känning af någon, men alla äro naturligtvis i sig sjelfva ej lika våldsamma, och äfven af de våldsammaste går ej alltid den farliga medelpunkten för den hvirflande rörelsen fram öfver samma punkt. Man har anmärkt att de häftiga ofta nog inträffa ett par år å rad, utan att dock någon egentlig periodisk återkomst kunnat förmärkas. De som på ön anställt de största förödelserna hafva inträffat åren 1730, 1731, 1746, 1754, 1760, 1772, 1773, 1788, 1807, 1808, 1818, 1819, 1824, 1836 och 1850, ehuru vid många andra tillfällen mindre skador åstadkommits. Orkanen af 1773 rasade den 9—10 April, förstörde alldeles