De Kapstaden omgifvande trenne berg, Tafelberget, Lejonberget och Djefvulsberget, bilda en grupp af ganska besynnerligt utseende. Stenarten är sandsten, och dess rödbruna damm är en verklig pest i staden, kring hvars gator det i hvirflande skyar drifves af fallbyarne. Från vår ankarplats ses Tafelberget resa sig midt emellan de båda andra, dess topp är alldeles flat, hvaraf det fått sitt namn. Höjden är 3600 fot. Lejonberget ligger vester om det förra: dess sträckning är ungefär i nord och syd, och sedt vester ifrån har det något så nära utseende af liggande lejon, hvars hufvud är vändt åt söder. Djefvulsberget är skrofligt och spetsigt. På bergens sluttningar träffas markattor och babianer. En tillämnad färd upp på Tafelbergets topp måste till följe af mulen väderlek inställas. Man mister under sådan ej blott all lön för sin möda, utan blottställer sig äfven för att förvilla sig uppe i berget, hvilket, utom att vara obehagligt, stundom medför våda. Man bör helst taga med sig någon person, som känner vägarna, annars kan man lätt få vandra hela dagen utan att finna något ställe der man kan komma uppföre de tvärbranta afsatserna. Det holländska ursprunget visar sig tydligen i stadens utseende. Husen äro till betydligt antal alldeles sådana som man ser på taflor ur detta lands skola, och isynnerhet är rådhuset ett icke dåligt prof på holländsk byggnadskonst. Äfven bland befolkningen röjer sig genast vid första påseendet ett icke-engelskt element, och örat far ofta höra det bataviska språket, hvilket allmänt talas af den färgade arbetsklassen. Denna tycktes oss här fulare än på något annat ställe vi besökt, en följd af beblandning med hottentottiskt blod. Äkta Hottentotter ser man ej ofta i staden, och dem man råkar äro vanligen från landet inkomne drängar eller formän, ty Hottentotten trifves ej vid stadslifvet. En sådan forman med sitt spann hör till Kapstadens karakteristiska egenheter. Man tänke sig en ofantlig rustvagn, förspänd med ända till ett dussin par oxar, och karlen vandrande vid deras sida försedd med en piska af fabelaktiga dimensioner. Dess skaft är ett par famnar långt och snärten skulle kunna misstagas för en metref. Piskan föres med båda händerna, och vid dess begagnande fattar karlen säkert fotfäste, för att med tillhjelp af kroppens hela öfverdel sätta fart på snärten, ur hvilken han framlockar de mest brakande smällar. Oxarne äro magra, högbenta och försedda med utomordentligt långa horn; deras utseende röjer mera rörlighet än styrka. Dresseringen för ändamålet är fullkomlig; på blott mundtlig befallning manövrera de med en noggrannhet, som täflar med det bäst exercerade artilleris, och det väcker förvåning huru väl de i ganska dugtigt traf svänga kring gathörnen.