XVII. Hemresa från Goda Hopps-Udden och Afrustning.

1853. April 20 — Juli 30. Dagen efter den bal vi nyss omnämnt, hade Eugenie afklädt sig hvarje lemning af högtidsdrägten, och låg i sina allvarsamma hvardagskläder klar att gå till segels. Endast vinden lät vänta på sig. Vår hederlige konsul besökte oss i sista stunden för att bjuda oss allesammans farväl. Middagstiden började en och annan liten kåre flyga öfver den hittills blanka hafsytan, snart uppsprang en svag bris från sydvest, och kl. 2 e. m. d. 20 April började Eugenie sin vandring på det sedan gammalt välkända Atlantiska Hafvet. Vägen till sjöss togs mellan kusten och Robben, hvilken ö begagnas till deportationsort för koloniens brottslingar. I rännan deremellan och fasta landet har man gemenligen strömmen med sig nordvart, hvarföre den ofta begagnas af utgående, men alltid undvikes af kommande fartyg. Robben har ett utmärkt otrefligt utseende: den är kal och stenig, och den midt emot liggande stranden består af hemska, af vinden kringkastade sanddrifvor, ofvanför hvilka en ödslig slätt sträcker sig till, de aflägsna bergens fot. Redan följande dagen kändes stark förändring i klimatet: thermometern sjönk under natten ej lägre än till 17°, då den i Kap stundom gått ned till 11°, och hafvets temperatur hade stigit från 13° till 18°. Den sydvestliga vinden drog sig småningom genom syd till sydost, och vi trodde oss redan hafva fått känning af passadvinden, men den drog sig snart tillbaka, och dagarna d. 23—26 tillbragtes strax söder om vändkretsen i svaga och ostadiga vestliga vindar med ganska mulen himmel. En stark dyning från syd lät derunder känna sig, och strömmen satte något litet åt sydvest. När vi skurit vändkretsen inställde sig passaden, men ej mycket frisk,