nordostpassadens dyning känna sig, och sjelfva vinden aflöste helt hastigt den väl ej friskt, men dock ännu temligen jemnt blåsande sydosten. Under hela den tid vi befunno oss inom eqvatorialströmmen lyste hafvet nattetid på ett sätt vi ej kunna påminna oss hafva förut sett. Man kan knappt af en beskrifning göra sig begrepp om något dylikt. Medelst håf upphemtades de lysande djuren, som befunnos vara af tre till fyra tums längd och en till två tums tjocklek <footnote>Enligt meddelad uppgift af slägtet Pyrosoma. </footnote>, och man kunde nu se skenet skifta i många brytningar af blått, grönt, gult och violett. Djuren försvunno alltid i dagningen, och att försvinnandet ej var endast skenbart, visade sig derigenom att hafven ej mera uppbragte något enda djur, oaktadt den tio minuter förut hade kommit upp full. Vi försökte att anrätta dessa djur till föda, men utan att erhålla något som liknade Chinesernes beryktade trepang. De föllo under anrättningen tillsammans till ett tunnt skinn, som dock ej smakade illa. Vi befunno oss nu i stora stråkvägen för från Södra Amerika hemgående och från Norra utgående fartyg, och d. 15 mötte vi fem af den sednare sorten <footnote>Latitud vid middagen N. 6° 39', Long. V. 27° 34'. </footnote>. Passadvinden förde oss ända till 36:te gradens parallel, stundom blåsande styft, stundom måttlig, dragande sig mera ostlig allt efter som vi kommo nordvart, och slutande med svaga fläktar från sydost. Strömmen satte derunder jemnt åt sydvest ungefär 12 mil (2 sv. m.) i dygnet. Vädret var nästan oafbrutet skönt, endast en och annan liten regnby gjorde deruti afbrott. Luftens temperatur hade till nämnde parallel föga sjunkit, hafvets deremot ned mot 20°. De fyra dygnen d. 20—23 befunno vi oss i den efter det myckna der flytande sjögräs så kallade Sargasso-Sjön, hvars gränser nu voro parallelerne 21°—34°, af hvilka den förra skars på 37°, den senare på 41° V. Dessa gränser må ej anses såsom definitiva, ty en eller båda af dem förändra sig efter årstiden eller tillfälliga omständigheter. Vi känna ej huruvida man i detta afseende eger någon rätt säker, på fakta stödd kännedom, som dock i sjöfartens närvarande skick ej borde vara svår att erhålla. Några hundrade loggböckers på årets olika månader någorlunda jemnt fördelade angifvelser skulle väl i detta afseende vara tillfyllestgörande. Hvarest de ofantliga gräsmassor, man på denna stora rymd af öfver hundrade svenska mils bredd ser utbredda, alstrats eller vuxit, våga vi af obekantskap med ämnet ej yttra oss om. Så långt ögat når ser man parallela, mera eller mindre breda strimmor deraf ligga utåt hafsytan och stiga eller falla med vågen, och om man upphemtar en grästufva, finner man