efterverlden af århundradets märkvärdigaste mans hån och förbannelser, och äfven af sina samtida landsmän har han endast haft förolämpningar och smädelser att uthärda. Vi skynda att lemna både stället och ämnet, inseende att några poetiska utgjutelser i denna bok ej äro på sin plats, äfven om vi, emot förmodan, skulle kunna bjuda på något nytt rörande detta så många gånger af stora och små poeter och skriftställare behandlade, numera utnötta ämne. Vi begifva oss således på återvägen, endast några ögonblick uppehållande oss vid det förenämnda värdshuset, för att intaga en tarflig middag, dervid uppassade af tvänne rosenkindade, skrattande flickor. Aftonen tillbragtes hos svensk-norrska konsuln, M:r Carrol, hos hvilken ett litet sällskap var församladt. Eugenies chef hade låtit sin musik-corps komma i land för att förnöja innevånarna, och ett stort antal af dem församlades snart på det närbelägna torget. Följande dagen, H. K. H. Kronprinsens födelsedag, firades ombord med salut, som i mångfaldigt echo rullade från den ena bergsluttningen till den andra. Fregatten var hela tiden öfverlupen af unga qvinnor af mer eller mindre utspädd afrikansk ras. En och annan af dem såg ej så illa ut, och deras uppförande var mycket stilla och beskedligt. Alla beklagade sig öfver fattigdom och dåliga tider. Förr var S:t Helena ostindiska kompaniets tillhörighet, och som man då för tiden ej hade så brådtom som nu, uppehöllo sig de flesta hemgående fartyg en eller annan dag härstädes, hvarigenom befolkningen tillskyndades en liten förtjenst. Numera segla de fleste förbi ön, de förmögnare innevånarne hafva flyttat till andra ställen, och föga tillfälle till arbetsförtjenst finnes. Dertill framalstrar ön endast obetydligt med lifsmedel, och den fattigare befolkningen får lefva på salt fisk och ris. Kött kostar här nära en riksdaler marken, och kan ej ens alltid erhållas. Om aftonen sistnämnde dag lemnade vi S:t Helena och fortsatte vår segling nordvestvart. I dagningen d. 7 sågs Ascension i vester uppsticka öfver horizonten. Passadvinden blåste frisk och stadig med herrligt väder, utan någon besvärande värme. Mellan S:t Helena och femte gradens parallel, hvilken skars på 16° V., satte strömmen i medeltal för dygnet 27 mil (4½ sv. m.) åt sydsydvest. Vid sistnämnde parallel fattades fregatten af den stora eqvatorial-strömmen, och sattes under de fem följande dygnen (d. 8—13) ej mindre än 193 mil (34 sv. m.) rätt åt vester, eller nära 7 sv. mil i dygnet. Strömmens norra gräns fanns mellan 4° och 5° N. Ingendera af dess gränsor antyddes med någon bestämdhet af thermometern, som inom dem visade en hafstemperatur af 26°—27°. Eqvatorn skars om morgonen d. 11 på 20° V. Endast en dag (d. 12 på 2° N.) var vinden väsendtligt laber och ostadig, med ett par regnbyar från nordost. Följande dagen lät