till ingångna underrättelser om kolerans utbrytande i Köpenhamn ej tilläts komma ombord, utan fick sköta lotsningen från sin på släp akterut liggande båt. Efter att hafva kryssat hela förmiddagen ankrade vi kl. 2 e. m. på Köpenhamns redd. Följande dagen, d. 1 Juli, afgick fregatten från Köpenhamn på släp efter ångbåt, hvarvid all direkt kommunikation med denna på det sorgfälligaste undveks, på det ej någon anledning skulle förefinnas att beskylla oss för att hafva dragit smitta med oss från Köpenhamn, ehuruväl säkerligen de finnas som på fullt allvar anse den gemenskap, som bildades af bogser-tåget, vara tillräcklig för spridandet af dylik från det ena fartyget till det andra. Bogseringen gick långsamt, emedan vinden drog litet emot: strax på eftermiddagen passerades Dragö fyrskepp, kl. 4 e. m. kastade ångbåten loss, och kl. 6 passerades Falsterbo fyrskepp. Vinden fortfor på sydvestkanten med måttlig bris, och middagstiden d. 2 Juli fingo vi Utklippan i sigte. Några timmar senare var redan Ölands södra uddes fyr, den så kallade Långa Jan, akterut, och strax efter midnatt sågos Carlsöarne skymta fram genom den nordiska sommarnattens halfskymning. På förmiddagen d. 3 kom Landsorts fyr i sigte, middagstiden fingo vi lots ombord, och då vinden mot aftonen kastade sig på nordlig med regnbyar, ankrade Eugenie kl. 6 vid Rotholmen, en mil utanför Dalarön. Tidigt följande morgonen inställde sig ångfartyget Herkules för att bogsera. Det gjorde dock ingen heder åt sitt namn, ithy att bogseringen gick så långsamt att vi misströstade om att före solens nedgång hinna upp på strömmen, men på eftermiddagen kom ångfartyget Flink oss till hjelp en mil utanför Waxholm, och saluterande H. Maj:ts Konungens höga födelsedag med trettiotvå skott, ankrade Eugenie kl. 7 e. m. mellan Skeppsholmen och Stadsgården. Likasom i Götheborg hade Eugenies chef och officerspersonal att fägna sig åt ett smickrande emottagande. Befäl och vetenskapsmän inbjöds af Kongl. Vetenskaps-Akademiens ledamöter och af Stockholms grosshandels-societet på lysande middagar; äfven underbefälet och besättningen blef ihågkommen och fick i Tivoli göra sig en glad afton. Denna afton blef dock olycksbringande för en båtsman, som vid återkomsten ombord tumlade genom en lucka ned på trossbotten och följande dagen på garnizons-sjukhuset slöt sin resa kring jorden. Från morgonen till sent på aftonen var fregatten öfverfull af besökande. Äfven behagade Hans Maj:t Konungen, åtföljd af Deras Kongl. Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan, i Nåder hedra fregatten med ett besök. Vid sin återfärd i land tillkännagaf Hans Maj:t sin afsigt att till minne af fregattens resa låta prägla en medalj,