och voro således qvitt alla farligheter. Vinden drog sig nu på ostlig, och då vi om morgonen d. 21 fingo jutska kusten i sigte, blåste den friskt från nordost, rätt emot vår kurs genom Skagerrack. Vi kryssade hela dagen med alla möjliga segel till, och hade fram emot midnatt slagit oss upp till Hanstholmen. Frampå eftermiddagen d. 22 drog sig vinden på nord, men då vi kl. 10 e. m. fått sigte af Skagen, stillnade det alldeles ut, och vi förblefvo större delen af midsommarsaftonen liggande i stiltje i det skönaste väder. I solnedgången uppsprang en liten vestlig bris, och man dröjde ej att få läseglen satta. Vid midsommardagens inbrott passerades Skagen, och kl. ½4 f. m. började Vinga fyrtorn och den kringliggande fosterländska kusten skymta fram genom den gråa morgondimman. En bål brylå hölls i gunrummet i beredskap till firande af detta högtidliga tillfälle. Brisen friskade hastigt, kl. 6 f. m. kom lots från Vinga ombord, och halfannan timme senare fällde Eugenie sitt ankare vid Elfsborgs fästning, på några dagar när ett år och nio månader efter det hon lemnat svensk hamn. De få dagar vi förblefvo liggande vid Elfsborg tillbragtes i lustbarheter och gästabud, hvartill åtskilliga af Götheborgs innevånare gästfritt inbjödo oss. Fregatten besöktes dagligen af hela ångbåtslaster menniskor, ett tecken att dess resa väckt ett allmänt spridt intresse. Vid afseglingen gynnades Eugenie åter af den lycka, som städse åtföljt henne under resan. Vinden var föregående qvällen, d. 28, rak vestlig och hårdt blåsande, så att ingen möjlighet fanns att komma ut genom det trånga farvattnet mellan Elfsborg och Hakefjorden, ty ångfartyget Götha Elf var för svagt att draga fregatten ut mot vinden, och någon båt af starkare kraft fanns ej att tillgå. Det låg emedlertid akter om fregatten klart att vid första lämpliga ögonblick taga fast. Ett par timmar efter midnatt stillnade plötsligt den förut hårda blåsten, och tillfället togs genast i akt. Knappt hade också fregatten, bogserad af Götha Elf, hunnit förbi Gefre-skären ut på Hakefjorden, förrän vinden åter friskade så pass att ångbåten ej längre förmådde bogsera, men vi hade nu rum att kryssa, och ett par timmar derefter afgick lotsen vid Vinga. Vinden blåste i sjön rätt stick i staf, och vi sträckte för babords halsar vestvart till sjös till kl. 10 f. m., då vinden tvärt drog sig på sydvest, och tillät oss att ligga kurs an utföre Kattegatt. På eftermiddagen kom han frisk med dugtiga regnbyar, och fram emot qvällen voro vi ända nere vid Hallands Väderö, den vi dock ej kunde ligga öfver, utan fingo tillbringa natten under kryssning i öppningen af Kulla-viken. Kullen passerades på morgonen d. 30, och strax derefter erhöllo vi lots från Helsingör, hvilken dock i anseende