Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
konstens vigtigaste upgifter, men ofta mycket svår, är att
sammanjämka statsystemets interessen utan att någon stats
sjelfständighet lider intrång.
Denna upgift var i sakernas närvarande tillstånd ännu
svårare än vanligt. Det var aldeles icke någon
sjelfskrifven sak, att allt skulle återföras till samma ordning, som
hade funnits förr än revolutionerna och de stora krigen
begyntes, detta var till och med på vissa ställen nästan
aldeles omöjligt. Så brukar alltid vara när stora förändringar
timat och revolutioner gått sin gång. Det händer att
revolutionen bevisar sig oförmögen att sjelf uprätta en ny
ordning, men detta hindrar icke att ju förstörelsen kan vara
mycket grundelig. Derföre att det nya, som revolutionen
gjorde, icke kan ega bestånd, följer icke att det gamla kan
återställas.
Det var icke heller afgjord sak, att de magter, som
hade fordringar att göra, just voro belåtna med att utkräfva
dessa fordringar, så att säga, in natura d. v. s. att erhålla
till baka aldeles samma länder och besittningar, som de förut
hade haft, det kunde finnas lämpligt att göra utbyten. Ocli
der kunde väl äfven finnas en lust att icke blott återtaga så
mycket man förut hade haft, men äfven förskaffa sig något
mera. Det kunde ock för statsystemets säkerhet i det hela
finnas nyttigt att vissa stater förstärktes. Åtskilliga
rubbningar i gamla förhållanden kunde komma i fråga: De
gamla organisationerna hade i vissa delar varit sådana att
man icke kunde önska deras återuprättelse. Ocli här funnos
äfven oberoende af ländernas fördelning andra folkrättsliga
förhållanden, som behöfde ordnas.
Den form, hvarunder detta utfördes, var den vanliga
vid de europeiska staternas förhandlingar, den diplomatiska
underhandlingen, dervid de särskildta staternas talan fördes
af hvarje stats regering. Något annat sätt kunde icke
rimligtvis komma i fråga. Det vore ett groft missförstånd om
man ansåge folkens rätt förnärmad genom ett sådant
be-liandlingsätt. Det må tillhöra folket i en stat med
representativ författning att bevaka sin rätt, så att regeringen ej
ingår ett aftal, som strider mot landets statsförfattning. Men
regeringen är likväl alltid den, som förer underhandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
