Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
med de främmande magterna och afslutar fördraget. Det är
knappt begripeligt huru saken på annat sätt skulle kunna
tillgå.
En särskildt och mycket vigtig omständighet vid denna
tid (1814—1815) var att vissa stater befunno sig i en så
oreglerad ställning att de icke kunde föra sin talan genom
någon bestämd regering, ty deras statsform var aldeles
sön-dergången och bland underhandlingens föremål var just att
bestämma hvilken form dessa stater skulle komma att
iklädas och hvilken regering de skulle erhålla.
Att de öfriga staterna togo sig den magten att härom
besluta kunde visserligen sägas vara en i folkrättsligt
afseende betänkelig sak, men var en oundviklig
nödvändighet. Ty om en folkrättslig ordning skulle i Europa uprättas
måste de rådplägande magterna ega att öfverenskomma,
hvilka de stater voro, som skulle erkännas såsom
sjelfständiga medlemmar i statsystemet. Lika visst som magterna»
senat icke kan vara berättigad att godtyckligt slå till
samman eller sönderdela länder och folk eller att påtruga ett
folk en .regering, som det har förskjutit eller en
statsförfattning, som det ogillar, så i fall en stat försätter sig sjelf i
en ställning, som de öfrige finna förnärmande för sin rätt,
lära de väl icke vara skyldige att låta dervid bero. Hvarje
sjelfständig stat eger att sjelf bestämma sitt statskick, men
hvarje annan sjelfständig stat måste ega att för sin del
afgöra, huru vida den samma vill underhålla folkrättsliga
förbindelser med den regering, som uprättades och gifva sitt
folkrättsliga erkännande åt det statskick, som blef antaget.
Huru vida den särskildta statens handlingsfrihet derigenom
lider något intrång beror på tidens omständigheter och
statens magt och styrka. Iiär gäller det samma som öfverallt
i verlden att den mägtige bevarar sin frihet säkrare än den
svage. Det kan inträffa att främmande magters inflytande
görer sig gällande med en så tryckande magt att regering
och folk finna klokheten fordra att icke sätta sig till trots
mot »den europeiska nödvändigheten»*). Det händer att.
1) Detta uttryck begagnades stundom i Danmark under
förhandlingarna om thronföljdsordningen 1852—53, i hvilken sak främmande
magters inflytande gjorde sig gällande på ett mycket eftertryckligt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
