Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
hemfalla till Österrike och Sardinien hade på samma gång
framställt ett dylikt anspråk på Piacenza. Läser man sjelfva
fredsfördraget i Aachen1), vill synas att dessa anspråk voro
långt ifrån obestridliga, men de erkändes likväl till den kraft
och verkan de hafva kunde för det tillfälle, som skulle en
gång inträffa då den nu blifvande innehafvarinnan ginge ur
tiden, hvaremot något dylikt förbehåll till förmån för den
bourbonska ätten, som likväl hade varit landets siste legitime
innehafvare, icke stadgades. Detta beslut om Parma var en
af de punkter, hvaruti Wienerkongressen belt och hållet
åsidosatte legitimitetens rätt.
Det enda spår, som visar sig i kongressakten, att en
viss tanke på den bourbonska ättegrenens anspråk dock
fans, framträder deruti att konungen af Spanien erhöll röst
och stämma med stormagterna vid den blifvande
underhandlingen om Parma i en framtid, konungen af Spanien var
nämligen hufvudman för den gren af huset Bourbon, till
hvilken den parmesanska ättelinien hörde.
Om man betraktar underskrifterna på
Wienerkongress-akten, visar sig genast att ett namn saknas, den spanske
ministerns. Konungen af Spanien lärer vägrat sitt samtycke.
Orsaken är lätt funnen då man erinrar sig den något
knapphändiga behandling, som vederfors den nyss nämnda
ättegrenen af konungens i Spanien dynasti. Ett skäl, hvarföre
just denna ätt blef mindre väl behandlad, låter sig upsökas
i det förhållande den samma hade iakttagit under den
föregående tiden; denna hertigliga ätt af Parma hade nämligen
icke blott gifvit sig under Napoleon, när nöden tryckte, men
äfven låtit sig af honom begåfvas med land och rike,
Toscana (Etrurien), som fråntogs den legitime innehafvaren,
hvilken tillhörde Österrikes dynasti. Visserligen hade dylikt
affall egt rum äfven på andra ställen i Europa, men detta
förfarande af en ättegren, som tillhörde huset Bourbon,
kunde väl vara en bidragande orsak att de magtegande på
kongressen icke läto sig af någon samvetsgrann betänklighet
förhindras att för annat ändamål använda de besittningar,
1) Fredsfördraget i sammandrag hos Gh/llany i Europäische Chro
nik., T. I, p. 281.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
