Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
hennes gemål Felix Bacciochi (1805). Detta furstepar hade
kort förut erhållit det lilla furstendömet Piombino och
behöll nu bägge de små länderna, hvarmed snart förenades
äfven de trenne områdena Massa, Carrara och Garfagnana.
— Då nu det buonaparte-bacciochiska furstendömet
förstördes återgingo Massa och Carrara till den i hertigdömet
Modena regerande dynastien, hvilken hade legitima
anspråk på dessa besittningar, Piombino tillföll storhertigen i
Toscana, den gamla republiken åter behandlades på samma
sätt som Venedig och Genua, dess legitima rätt lemnades
utan afseende och landet begagnades till skadeersättning åt
den från Parma undanträngda dynastien. Då nämligen
Lucca icke hade varit monarki under den gamla tiden fans
der ingen ärftlig familj med legitima anspråk, derföre
egnade sig det lilla landet mycket godt att användas på sätt
som skedde.
Och med besittningen af detta land förenades en
penningränta af 500,000 francs för den hertigliga ätten, hvilken
summa kejsaren af Österrike ocli storhertigen af Toscana
förbundo sig att betala så länge något tillfälle icke hade
yppat sig att åt den i Lucca regerande ätten förskaffa något
annat »etablissement». Luccas besittning var en nödhjelp i
stället för Parma, som var förloradt, penningräntan gjorde
denna nödhjelp något mindre otillräcklig och på samma
gång blef en häntydning gifven att Lucca kunde komma att
utbytas mot någon bättre besittning. Räntan skulle
hypoti-seras på vissa gods i Böhmen.
Med den möjligheten, som antyddes att hertigliga ätten
framdeles kunde få något större land än Lucca förhöll sig
Sclj titt denna ätt hade en aflägsen arfsrätt till samtliga de
bourbonska monarkierna, Båda Sicilierna, Spanien ocli
Frankrike samt det här ofvan omtalade anspråket på Parma.
Detta anspråk blef genom 1817 års fördrag erkändt ocli
hertigen af Lucca med sin ätt erhöll »survivance» till Parma
vid hertiginnans af Parma Marie Louises framdeles
inträffande bortgång.
Men deremot erhöll storhertigen af Toscana »survivance»
till Lucca. Kongressakten innehöll att om hertigliga ätten
i Lucca utslocknade eller erhölle annat »etablissement» eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
