Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
från och med kongressen i Aachen tog detta förhållande
slut. Ett fördrag blef ingånget mellan de förenade
magterna och Frankrike (d. 9 okt. 1818) att det franska landet
nu skulle utrymmas af de främmande trupperna och en
up-görelse gjordes angående det, som ännu återstod att betala
af de 700 millionerna, hvilken återstod nu bestämdes till
265,000,000. Efterskänkt blef summan icke ocli att
trupperna utrymde landet var en tillämpning af Pariserfredens
innehåll, som stadgade att efter tre års förlopp skulle tagas
i öfvervägande huru vida militärbevakningen kunde uphöra.
Detta skedde nu, Frankrike slapp förödmjukelsen att stå
under främmande bevakning ocli en formlig inbjudning blef
utfärdad till Frankrike att med de öfriga magterna
deltaga i den allmänna upsigt, som de hade företagit sig att
hålla öfver Europa.
2. Protokollet i Aachen cl. 15 nov. 1818 innehöll en
slags förklaring af de fem stormagterna — Frankrike
deltog nu lika med de öfriga — inför bela Europa och var af
ett ganska besinningsvärdt innehåll. Den första och andra
punkten i protokollet innehöllo nämligen att de på
kongressen församlade magterna liade öfverenskommit att oryggligt
vidhålla den eniga samverkan, de hittills hade iakttagit, så
i förhållanden sins emellan som till andra stater för att
uprätthålla den allmänna freden och fördragsmässiga
bestämmelsers helgd. En hänsyftning på det heliga
alliansfördraget saknades icke, här yttrades några ord om att enigheten
vore blifven ouplöslig genom det band af »kristeligt
broderskap», som suveränerne hade bildat. Det egentliga innehållet
af denna förklaring var att Europa fick veta att de fem
stormagterna voro såsom en för alle och alle för en, den som
hade att göra med en af dem, hade att göra med allesamman.
Var der någon, i hvars land de fem tyckte att freden var
störd på ett sätt, som för Europas lugn kunde vara
betänkligt, hade det landet den heliga alliansen öfver sig. Detta
förhållande var väl icke obekant förut, den förklaring, som
nu blef gifven, var blott en enkel tillämpning af
grundsatserna i fördraget d. 20 nov. 1815, men saken blef nu
förnyad och bestämdare uttryckt, som skedde genom en
särskildt artikel om de i 1815 års fördrag omtalade
kongresserna. Protokollet innehöll nämligen att om på sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
