Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
möten skulle förekomma frågor, som angingo andra stater
än de fem, skulle kongressen icke samlas utan särskildt
inbjudning från den stat, hvilken saken anginge och denna
stat skulle då vara berättigad att i kongressen deltaga.
Således blef nu bestämdt uttaladt att de fem magterna
ansågo sig berättigade att ur synpunkten af Europas
allmänna interessen taga befattning äfven med andra staters
förhållanden. Visserligen blef en inskränkande förklaring
gifven genom det förbehåll, som medgafs, att kongress blott
skulle hållas på den statens begäran, som saken angick,
hvarutaf efter ordalydelsen måste följa att den, som trodde
sig kunna umbära den heliga alliansens mellankomst, skulle
vara derifrån befriad. Men detta var väl mera ord än sak.
De fem magterna ämnade visst icke låta Europas interessen,
på sätt de upfattade dem, löpa fara derföre att en
inbjudning till kongress uteblef. Med eller utan inbjudning, med
eller utan kongress kunde man vara viss att den heliga
alliansen alltid var färdig med sina råd och sin
bemedling, hvilken lätteligen kunde blifva så som ordspråket
säger: »när jag beder, befaller jag».
Väl bifogades också en förklaring att den stat, som
saken anginge, skulle få röst och stämma i kongressen.
Detta var väl det minsta, som kunde begäras, och synes
väl bort varit sjelfskrifven sak. Det anmärkningsvärda
ligger deruti att en sådan förklaring ansågs behöflig, dermed
var således kungjordt att under andra förhållanden ingen
annan stat än de fem hade någon stämma i rådet. Snarare
blef det åt de öfriga staterna förunnadt såsom en förmån
att de i sådana saker, som särskildt angingo dem sjelfve,
skulle få hafva sin röst. Att de stora magterna togo
Europa om hand för sig allena utan samråd med de öfrige
var väl icke något aldeles nytt. Det samnia hade skett i
Pariserfrederna ocli Wienerkongressens verk var i sjelfva
verket deras såsom ock nu i Aachen ingen annan hade
varit kallad till rådplägning, men nu blef detta förhållande
stadgadt såsom folkrättslig häfd, hvarom alla Europas
stater underrättades genom en dem tillstäld förklaring1).
1) Fördraget med Frankrike och protokollet samt notväxling mellan
Frankrike och de fyra staterna läsas flerestädes, hos de Mårtens : 1. c.
T. IV, p. 549 o. f. Ghillany: 1. c. T. I, p. 405 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
