Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Sålunda blef på kongressen i Aachen skilnaden mellan
stormagter ocli andra stater i Europa ovägerligen bestämd.
Det kan väl dock frågas om någon särdeles stor nyhet
derigenom blef införd i Europas folkrätt. Skilnaden bestämde
sig i verkligheten sjelf och har så gjort i alla tider. Det
är icke en egen sak för nittonde seklets Europa, men det
är en allmän mensklig sak, att den store, den mägtige
betyder mera i verlden än den, som ej så stor magt besitter.
Athen och Sparta voro stormagter i det gamla Grekland och
det kunde väl förtjena en undersökning i livad mån
likartade eller olika förhållanden förefunnos i den klassiska
forntidens statsystem jämfördt med det moderna Europas. Kom
och Karthago voro stormagter på sin tid ocli bland Asiens
länder med tillägg af Egypten, hvilka Rom hvar efter annan
underlade sig, fans visserligen en ganska tydlig skilnad
mellan stormagter och andra. Den anglonormandiska
monarkien med Englands rike och de stora besittningarne i
Frankrike var visserligen en stormagt gent emot de smärre
feodalfurstarne och värre stormagt har aldrig funnits än de
Tyske kejsarena under medeltiden hade anspråk att vara.
Vid sextonde seklets början ser man stormagterna, Spanien
ocli Frankrike, kämpa med hvarandra om öfvermagten öfver
Italiens länder, som icke liade någon stormagt. Under
trettioåra kriget voro Frankrike, Sverige och Tyske kejsaren
stormagter i Tyskland, hvilka lade sin liand ganska tung öfver
hela mängden af mindre magter, furstar och riksstäder. Det
vore ingen svår upgift att ur Europas historia upvisa huru
en skilnad mellan stormagter ocli andra har gjort sig
oup-hörligt gällande och annorlunda kan ej vara, denna skilnad
ligger i sakernas innersta väsende. Ingenstädes, der
sjelfständiga personligheter samverka, ser man dem, som besitta
magtens medel i öfverlägset mått, låta sig öfverröstas af dem,
som sakna dessa medel. Likaledes lärer väl det nu lefvande
Europa nogsamt känna att, fastän den heliga alliansen långt
för detta har blifvit död ocli graflagd, finnes skilnaden mellan
stormagter och de öfriga lika klar och bestämd i alla fall.
Men frågan, hvilken är stormagt och hvilken icke, beror
ej på diplomatiskt aftal, men på praktiska förhållanden,
saken måste bero på hvars och ens förmåga att göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
