Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
i literessen sväfvade i fara i följd af tilldragelser inom en
annan stat, men ett sådant förfarande kunde endast af det
yttersta nödtvång rättfärdigas, det borde aldrig upställas
såsom allmän regel i afseende på hvilka revolutionära rörelser
som helst eller ingå såsom allmän grundsats i folkrätten.
— England kungjorde således »non interventions principen»
såsom sin grundsats, men medgaf möjligheten af undantag
för eget sjelfförsvar i tvingande nödfall.
Hvad angick tillämpningen i nu föreliggande fall hade
Engelska regeringen från första stunden ogillat
tilldragelserna i Neapel, men ville icke tillstyrka någon de
främmande magternas inblandning.
Sammanlägger man dessa motsatta förklaringar, blifver
slutsatsen att den heliga alliansens system stadfästades,
utvecklades, förstärktes på kongressen i Troppau, men blott
af tre magter bland de fem. England afvek från dessa tre
och Frankrike deltog ej heller med dem. De fem voro ej
fullt enige.
Men i sjelfva verket var oenigheten ej mycket stor. Ty
England, på samma gång det uttalade sina afvikande
grundsatser, erkände också att frågan om Neapel kunde för
andra stater, särdeles Österrike och de italienska magterna,
visa sig lielt annorlunda med afseende på deras ställning
och England ämnade icke »lägga något hinder för hvad
dessa stater kunde finna skäl att företaga för sin egen
säkerhet»1). Svårligen kunde England annorlunda göra,
England medgaf ju att undantagsfall kunde finnas, då non
interventionsprincipen ej var hållbar, nämligen i stort nödfall
der egen säkerhet stod på spel. Sådant nödfall kunde ju
vara för handen denna gång för Österrike ocli de italienska
staterna.
Således, om Europa liade fått veta att den för andra
staters sjelfständighet vådliga grundsatsen icke var enhälligt
antagen, fingo också de magter, som liade antagit denna
grundsats, veta att de i närvarande fall icke hade att befara
något hinder från den motsatta sidan. Men att England ai-
li England ville icke »intervenir dans la marche que tels etats
pourraitent juger convenabies d’adopter pour leur propre sureté».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
