Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Men åtskilliga förhållanden voro dock något olika.
Österrikes magt var ej så nära till hands och den magt,
som var den närmaste, Frankrike, tvekade mycket.
Englands politik var nu motsatt mot de öfriges på ett mycket
allvarsamare sätt än i Troppau och Laibach. Der hade
England blott ogillat grundsatsen, men icke lagt hinder mot
tillämpningen. Nu deremot var England färdigt att med all
sin magt motsätta sig inblandningen i Spanien och om
England icke gjorde detta, var orsaken att England saknade
medel dertill och ej vedervågade ett europeiskt krig. Men
Englands affall från den heliga alliansen var afgjord sak.
Denna förändrade ståndpunkt, som den engelska politiken
intog, var följden af en ministerförändring i England. Lörd
Castlereagh, som hade varit Englands minister för utrikes
ärendena, var död och hans efterträdare, Canning, var den
heliga alliansens vedersakare på fullaste allvar. — Slutligen
hade också den heliga alliansen fått ännu en revolution att
bekymra sig öfver, Grekernes upresning mot Turkiet var
börjad och freden mellan Ryssland och Turkiet var osäker.
Den ena frågan inverkade på den andra. Den grekiska
revolutionen hade sina egna sidor, som gjorde den samma
mera svårhandterlig än de öfriga att af den heliga alliansen
behandlas och fredens bevarande mellan Ryssland och
Turkiet var ett föremål af mycket stort intresse, kanske allra
mest för Österrike. Den spanska frågan åter berodde
hufvudsakligen på hvad Frankrike kunde besluta sig att
företaga medan åter Englands motsträfvighet i afseende på
Spanien var en betänklig sak på samma gång Englands
medverkan att bemedla freden mellan Ryssland ocli Turkiet
kunde vara högst behöflig. På detta sätt blef ställningen
invecklad och kongressen fann sig icke i tillfälle att besluta
någon gemensam åtgärd mot Spanien. Något annat skedde
ej än att de tre magterna Österrike, Ryssland och Preussen
upmanade Spanien att afskaffa den på revolutionärt sätt
antagna grundlagen och när detta icke skedde afbröto dessa
magter sina diplomatiska förbindelser med Spanien. Detta
innebar visserligen en fiendtlig handling, men som ej
hindrade att sakerna i Spanien gingo sin egen gång.
Men Frankrike befann sig för granskapets skull i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
