Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
egen och mycket grannlaga ställning. Fruktade man att
revolutionen i Spanien skulle inverka störande på andra
länders fred, var Frankrike närmast blottstäldt likasom
Österrike hade varit i förhållande till Neapel. Ocli Frankrike var
försäkradt om de tre magternas bästa välönskningar i fall
Frankrike beslöt sig att upträda. Från England voro de
skarpaste protester att motse, England förhöll sig icke nu
såsom förra året då denna magt blott ogillade interventionen
såsom allmän grundsats, men medgaf att den samma kunde
för andra magter vara tvingande nödvändig. Nu deremot
erkände England alls icke att något sådant nödtvång fans
för Frankrike, men erbjöd sin bemedling mellan Frankrike
och Spanien. I Frankrike åter fick krigspartiet öfverhand
i regeringen och »interventionen» egde rum (1823). Denna
handling var således i formelt afseende Frankrikes enskildta
sak, men i full öfverensstämmelse med de tre magternas,
nian kan säga den heliga alliansens politik.
Utgången blef den samma som i Neapel, mot
Frankrikes härsmagt var Spanien värnlöst, den vilda tapperhet,
det okufveliga hjeltemod, hvarmed Spaniens folk hade
motstått Napoleons öfvermagt, var nu aldeles försvunnet. Den
konstitutionella regeringen dukade under, grundlagen
afskaffades, det gamla regeringsättet återstäldes (1823). England
gick ej ända derhän att för »interventionens» i Spanien skull
upväcka ett europeiskt krig.
I Portugal åter blef den revolutionära grundlagen
afskaffad genom en kontrarevolution inom landet (1823), ingen
mellankomst behöfdes.
Såmedelst syntes den heliga alliansen ännu allt jämt
ganska stark och lyckosam i sin politik. Men Englands
skilsmässa från alliansen var aldeles afgjord, ett djupt svalg
skilde en stormagt från de öfriga *).
1) Jfr. skrifvelsen från engelske utrikes ministern Canning till
engelske ministern i Paris d. 31 mars 1823, som läses hos Ghillany:
Dipl. Handbuch, T. II, p. 460 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
