Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
måste innebära att den politiska grundsatsen fick öfverväga
den religiösa, men dermed hade alliansen också bortlagt den
religiösa omklädnaden ocli affallit från läran, som var
skrifven i det heliga fördraget.
Låter man åter den heliga alliansens kristendom vara
sådan ban var och betraktar den grekiska upresningen
såsom hvarje annan politisk företeelse, så hade den samma
två sidor, de der visade utsigter, den ena belt olik den
andra. På ena sidan såg man ett folk, som upreste sig mot
förtrycket af det råaste barbari, ett folk, som kunde blifva
ett kulturfolk, begärde sin frihet i strid med en magt, som
genom bela sitt innersta väsende stod i oförenlig strid med
hela den europeiska kulturen. Ryktet om Grekernes
frihet-strid gick genom länderna och väckte de lifligaste
medkänslor hos Europas folk. Förfärliga berättelser voro gängse
om Turkarnes rysliga grymhet, den grekisk-turkiska striden
utmärktes verkligen af förskräckliga menniskoslagterier, som
uprörde mensklighetens känslor. Den allmänna rösten i
Europa var högt ljudande att Grekernes strid mot Turkarne
var mensklighetens strid mot barbariet.
Detta var sant och kunde väl tåla att af de mägtige
besinnas, men deruti låg blott den ena sidan af saken. Här
fans äfven en annan. Ett folk fans i Europa, hos hvilket
medkänslan för Grekerne var ännu starkare än hos något
annat. Detta folk var det ryska. För Ryssarne voro
Grekerne trosförvandter på ett annat sätt än för Europas öfriga
folk och Grekernes befrielse var icke blott en sak för det
menskliga deltagandet, men handlade äfven om
fäderneslandets förkofran i storhet ocli magt. Den menniska var
mycket enfaldig, som icke begrep att Greklands affall från
Turkiet måste blifva Rysslands vinst. Det behöfdes icke och
det kunde icke ske att Grekland, när det gick bort från
Turkiet, skulle gå till Ryssland på det sätt att Grekland
skulle blifva en rysk provins, men ett sjelfständigt Grekland
skulle dock ovilkorligt blifva en bundsförvandt för hvar och
en, som gerna såg Turkiets aftagande och fall. Att befria
Grekland var att försvaga Turkiet, att försvaga Turkiet var
att förstärka Ryssland; Grekland, befriadt, kunde ej blifva
en starkare stat än att det alltid behöfde ett stöd, Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
