Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
antogs, skulle den tredskande parten, Turkiet eller Grekerne
eller bägge, om bägge tredskades, tvingas att låta vapnen
hvila. Det hette visserligen att de allierade magterna icke
skulle taga del i fiendtligheterna, men det sades dock att
de skulle använda alla uptänkliga medelJ) att bringa
vapen-hvilan till stånd och förekomma hvarje sammandrabbning
mellan de stridande. Det är svårt att se huru detta skulle
tillgå utan att med väpnad magt träda emellan. Ocli der
talades äfven om flottor i Levanten, som skulle erhålla
för-hållningsordres. — 3) Om dessa mätt och steg ej ledde till
ändamålet skulle de allierade magterna icke desto mindre
fortsätta sina bemödanden och vidare bestämma sitt handlingsätt.
Här var således meningen att göra en »intervention» af
den kraftigaste art. Två stridande parter skulle, om de ej
togo skäl, tvingas att nedlägga vapnen och en sjelfständig
monark, turkiske Sultanen, skulle tillhållas att gifva fred åt
sitt affälliga folk på vilkor, som af främmande magter
före-skrefvos.
c) Fredsfördraget i Adrianopel d. 14 sept. 1829. Efter
fördraget i London följde den ryktbara sammandrabbningen,
som vanligen kallas sjöslaget vid Navarino (okt. 1827) der
den turkiska sjömagten nedergjordes af Englands, Rysslands
ocli Frankrikes förenade flottor. Denna händelse var icke
beräknad, snarare förefaller liela drabbningen såsom skulle
stridens början hafva berott på ett missförstånd, hvarefter
dess fortgång icke lät sig hejdas. Men liela innehållet af
fördraget i London var sådant som ganska lätt kunde
föranleda en sådan ytterlighet i fall turkiske Sultanen var
omedgörlig såsom ban det var. På händelsernas gång i
Grekland hade slaget vid Navarino icke någon afgörande
inverkan, ty den turkiska härsmagten i Grekland var icke
dermed afväpnad. Men ett medelbart inflytande måste denna
händelse dock hafva haft så vida som Turkiets magt i det
hela var försvagad. Följande året (1828) blef en bestämdt
fiendtlig handling företagen af de allierade magterna mot
Turkiet då en fransk armé fördref den turkisk-egyptiska
1) »tous les moyens, que les circoustances suggereront a leur
pru-dence». — De Maktens: Nouveau Recueil, eontinué par Saalfeld T.
VII, p. 465 o. f. Ghillany: Dipl. Handb., T. II, p. 389.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
