Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
sä snart de af båda parterna blifvit antagna, erhålla formen
af ett fördrag mellan Holland och Belgien under de fem
stora magternas garanti. Verkställningen af det, som nu
beslutadt var, garanterades af magterna på konferensen.
Vidare bifogades en allvarsam förmaning till hvardera
parten att låta sig nöjas med de förmåner, som voro på
hvardera sidan beviljade, och om endera parten antog, men den
andra afslog dessa vilkor, som nu bjödos, förbundo sig de
fem magterna att utverka den tredskande partens samtycke.
Och slutligen förklarade de fem magterna sitt bestämda beslut
att med alla medel de hade i sin magt motsätta sig hvarje
förnyelse af Hollands och Belgiens strid med hvarandra.
Detta konferensens protokoll är verkligen ett slags
domslut af Europas stormagter i en tvist mellan tvänne stater
af andra ordningen. Men om en sådan handling under
vanliga förhållanden vore något egenmägtig får dock erkännas
att närvarande förhållanden icke hörde till de vanliga. Här
var fråga om en ny stat, som just befann sig i görningen
att från en provins eller en statsdel förvandlas till en egen
stat, hvilken då skulle taga sin egen plats inom Europas
statsystem och denna förvandling innebar en ganska
väsendtlig rubbning af statsystemets sammansättning, sådan
denna var bestämd genom högtidliga fördrag, i hvilka dessa
stormagter hade varit fördragslutaude parter och hvilka de
således voro förbundne att uprätthålla eller som blott efter
öfverenskommelse mellan dem kunde förändras. Hade deras
skiljedomaremagt icke gjort sig gällande skulle sannolikt de
båda parterna bringat förderfvets hela ryslighet öfver
hvarandra i ett ödeläggande krig, hvilket lätt nog kunnat kasta
brandfacklan ut öfver Europa. Vill man att Europa skall
betraktas såsom ett sammanhängande helt och att de
mäg-tiges magt skall vara ordningens värn och ofredens hämnare,,
får man också finna sig dervid att denna magt under vissa
förhållanden blifver ett tvingande band ej blott på
roflyst-naden hos en stor magt, men också på egensinnigheten hos
en liten.
En sådan liten magt, men särdeles egensinnig, var
Hollands då regerande konung. De vilkor, som bjödos honom
i protokollet (1. 14 okt. kunde ej vara för honom rätt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
