Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
d. 4 maj 1832 blefvo ratifikationerna utvexlade’), men
tvångsåtgärderna mot Holland fördröjdes under hela sommaren,
medan underhandlingar med Holland fortgingo utan frukt
och framgång. Slutet blef att konferensen delade sig
mellan två olika rådslag, Frankrikes och Englands, som yrkade
tvångsåtgärder mot Holland, å andra sidan åter Österrikes,
Rysslands och Preussens, som förklarade sig icke kunna
taga del i sådana åtgärder, men föreslogo att ännu en gång
vända sig till konungen af Holland på underhandlingens väg.
Dessa magter, som genom bela sitt politiska system voro
snarare Hollands vänner än Belgiens, hade dock samtyckt
till Belgiens affall från Holland, de hade erkänt Belgien
såsom sjelfständig stat, de hade godkänt de 24 artiklarne,
men så långt som att med härsmagt betvinga konungen af
Holland ville, dessa magter icke gå. Det är dock svårt att
se huru de kunde derifrån undandraga sig sedan de liade
ratificerat fördraget af d. 15 nov. 1831 med Belgien. Må
hända kunde de anse sig hafva gjort nog när de ej lade
hinder för de åtgärder, som af Frankrike och England
företogos. Under sådan olikhet i meningar var lönlös möda att
längre fortsätta konferensen. Det protokoll, som innehåller
dessa de särskildta motsatta förklaringarne, blef det sista.
Det var det sjuttionde protokollet i ordningen och dess
datum är d. 1 okt. 18322). Det slutar med en förklaring af
England och Frankrike att dessa magter förbehöllo sig sin
frihet att vidtaga sådana åtgärder, som kunde finnas nödiga
för att bringa till utförande de öfverenskommelser, som deras
regering liade ingått, d. v. s. fördraget af d. 15 nov. 1831.
De åtgärder, som Frankrike och England nu vidtogo,
voro således icke handlingar å konferensens vägnar, men
helt ocli hållet enskildta foretag af dessa båda magter,
ehuru grundade på de förbindelser England och Frankrike
hade såsom medlemmar af konferensen åtagit sig. De voro
dertill af Belgien upfordrade och deras ställning var sådan,
att tvångsåtgärderna verkligen liade blifvit för dem en nöd-
1) 59:de prot. d. i maj 1832 hos Murhard T. XII, p. 391.
2) Murhard: T. XII, p. 526 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
