Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
c) Republikens grundlag antogs d. 4 nov. och prins
Louis Napoleon Buonaparte valdes till republikens president
och tillträdde regeringen i december 1848. Grundlagen var
utarbetad af en på allmän valrätt grundad representation,
nationalförsamlingen, som den första provisoriska regeringen
hade sammankallat. Den förut gällande grundlagen, den
konstitutionella kartan med de förändringar, som gjordes
efter revolutionen 1830, d. v. s. juliimonarkiens karta
betraktades således såsom afskaffad och den nya republiken stälde
sig genast på ren, demokratisk grund och botten. Men den
nya grundlagen blef likväl icke underkastad omröstning af
bela folkmassan; nationalförsamlingen utöfvade den
grund-lagstiftande magten’). Enligt denna grundlag utgjorde
Frankrike en enda, odelbar republik med en lagstiftande
nationalförsamling, grundad på allmän valrätt likasom den
konstituerande nationalförsamlingen hade varit, af hvilken
grundlagen stiftades. — Republikens regering updrogs åt en
president, som skulle väljas genom allmän omröstning
omedelbarligen af alle röstegande i landet, således icke af
nationalförsamlingen men af hela folkmassan. Röstegande vid
val till nationalförsamlingen och presidentvalet voro alle,
som upnått tjuguett års ålder och befunno sig i besittning
af medborgerliga rättigheter2). Presidentvalet egde
oför-dröjligen rum och prins Napoleon Buonaparte valdes. Hans
ställning var för öfrigt sådan att han var brorson af kejsar
Napoleon I och hufvudman för den buonaparteska ätten
samt hade lefvat i landsflygt från Frankrike under den
föregående tiden. Såsom hufvudman för familjen var ban
innehafvare af den napoleoniska kejsarvärdighetens anspråk,
men lät nu välja sig af republiken till dess president.
d) Statstrecket i Paris d. 2 dec. 1851, hvarigenom
presidenten inkräktade envåldsmagten tills vidare. Förloppet
var följande. Presidenten förklarade nationalförsamlingen
1) Jfr. Berriat-Saint-Prix: Theorie du droit constitutionnel
fran-9ais. Esprit de la Constitution de 1848. p. 80—82. Sjelfva grundlagen
kan läsas hos Kaiser: Französische Verfassungsgeschichte von 1789—
1852, p. LXXXVIII.
2) »jouissants de leur droits civils et politiques», art. 25, 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
