Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
uplöst ocli tog besittning af envåldsmagten. Men detta skedde
dock endast tills vidare, till dess att franska folket hunnit
tillkännagifva sin vilja genom omröstning af alle röstegande
i hela landet. För dessa folkmassor blef nu af presidenten
en fråga förelagd, huruvida franska folket ville: a) bekräfta
honom Louis Napoleon Buonaparte i utöfningen af
regerings-magten och b) gifva honom updrag att utfärda en grundlag
i öfverensstämmelse med vissa af honom i en den 2
dec-utgifven förklaring kungjorda grundsatser. Dessa frågor
besvarades jakande, hvarefter presidenten utfärdade den nya
grundlagen, d. 14 jan. 1852 J).
Den första af dessa handlingar, nationalförsamlingens
uplösning, var en revolutionär handling af presidenten, ty
han egde icke enligt grundlagen den magt, som vanligen
tillhör regeringen i en konstitutionel monarki, att uplösa
nationalrepresentationen d. v. s. anbefalla nya val. En
sådan handling som att uplösa nationalförsamlingen var i
grundlagen förklarad för högförräderi. Den andra
handlingen, att presidenten vädjade till allmän omröstning af
franska folket i massa, var likaledes ett steg på sidan om
grundlagen, hvilken förskref en helt annan form för
grundlagsförändringar, nämligen att sådan lagstiftning skulle utföras
af en för detta ändamål särskildt väld nationalförsamling
sedan den ordinarie nationalförsamlingen först hade beslutit
att grundlagens förändring skulle sättas i fråga2). Det
handlingssätt presidenten nu följde var dock en naturlig följd
af den föregående handlingen, hvarigenom han uplöste
nationalförsamlingen. Den grundlagsenliga formen var derigenom
bruten och kunde ej i afseende på den nya
grundlagstiftningen iakttagas. Hela saken stäldes på revolutionär
ståndpunkt.
Det sätt hvarpå presidenten gick till väga innebar dock
att han, ehuru godtyckligt han fortfor vid omstörtningen af
den gamla författningen, dock erkände folkets suveränetet
och begärde att för framtiden få mottaga sin magt af folkets
1) Handlingarne i Annuaire des deux mondes 1851—52, p. 94!) o. f.
2) Art. 51, 68, III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
