Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
ligt uträttades på grund af denna förordning, ryktbarheten
är af aldeles motsatt natur, den består deruti att det, som
utlofvadt var, icke gick i fullbordan. Men emellertid fans
förordningen, ban fans, men han verkstäldes icke,
hvarutaf föranleddes bittra klagomål öfver oupfylda löften,
bedragna förhoppningar. Huru vida denna klagan var
grundad skall visa sig vid en blick på hvad regeringen under
de några och trettio åren 1815—1848 hade vid saken gjort
eller underlåtit att göra.
c) Kungörelsen d. 17 jan. 1820. Först och främst
fördröjdes kommissionens sammanträde. Dag var utsatt till
d. 1 sept. 1815 men denna dagen kom och ingen
kommission var sammankallad. Dagar och månader gingo, hela
det följande året förflöt utan att något afhördes. Slutligen
blef dock kommissionen sammankallad, som skedde genom
ett kungligt bref d. 30 mars 1817. Sammansättningen var
helt och hållet byråkratisk, kommissionen bestod af vissa
högre embetsmän, det hette visserligen i det kungliga
brefvet att kommissionen skulle med sig förena insigtsfulle män
i provinserna, men detta skedde icke genom att inkalla
sådane personer till gemensama öfverläggningar, det enda,
som gjordes, var att kommissionens ledamöter gjorde resor
i provinserna för att samla underrättelser. Hvad denna
kommission uträttade var ej mycket, åtminstone blef ej något
bekant, ingen grundlag utfärdades, intet af kommissionen
utarbetadt förslag blef bekant. Nära två års tid var
förfluten förr än kommittéen sammankallades, yttermera trenne
år fingo förflyta utan att något vidare spordes. Men
slutligen d. 17 jan. 1820 utkom en kunglig förordning, som
utmärkte att frågan dock icke var aldeles död och begrafven.
Förordningen handlade om statskulden och innehöll en
förklaring att om framdeles ett nytt statslån behöfde uptagas,
skulle detta icke ske utan samråd med en blifvande
riksständer för samling och under dess garanti. Här var således åter
ett tecken gifvet att regeringen ännu hade sina tankar på
en representativ författning. Om dess sammansättning fick
man intet veta, om dess tillämnade magt och beslutande rätt
intet mera än att dit skulle statskuldatfärerna höra och om
tiden huru snart den nya författningen skulle träda i verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
