Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
detta arbete, som fortgick för Preussens enskildta räkning.
Och nationalförsamlingen arbetade under fortfarande oroliga
upträden bland folkmassorna i Berlin. Men medan dagarne
gingo nalkades redan den tid, då reaktionen skulle begynna.
Revolutionerna i en del af de österrikiska länderna blefvo
under loppet af hösten undertryckta och detta exempel
verkade i Preussen. Det skulle snart visa sig hos dessa 1848
års revolutioner, att så våldsam deras kraft hade varit i sitt
första anlopp, så blef den samma temligen snart
uttömd-I början af november månad voro sakerna derhän komna
att preussiska regeringen lärer ansett sig ej kunna motse
något lyckosamt slut af nationalförsamlingens förhandlingar,
men tillika kände sig nog stark att taga magten ur
nationalförsamlingens hand och i sin egen. Nu blef d. 9 nov.
1848 en dagen förut daterad kunglig befallning utfärdad att
konungen hade funnit för godt förlägga
nationalförsamlingens säte från Berlin till staden Brandenburg, således från
hufvudstaden till en provinsstad af måttlig storlek. Afsigten
måste varit att skilja den rådplägande församlingen från
inflytelsen af de revolutionära elementer, som rörde sig i den
stora hufvudstaden. Der hade sådana upträden förefallit att
regeringen kunde anse nationalförsamlingen ej vara i
besittning af sin fulla frihet. Uproriska folkhopar hade med
hotande åtbörder omgifvit nationalförsamlingens
samlingsrum o. s. v.
Den åtgärd regeringen sålunda vidtog bar sin frukt
ehuru icke sådan den samma enligt ordalydelsen skolat
blifva. Någon verklig flyttning från Berlin till Brandenburg
kom ej att ega rum, men bela församlingen blef aldeles
söndersprängd. Regeringens handling betraktades af de
fleste såsom ett egeninägtigt streck, en olaglighet eller hvad
man kallar en statskupp. Och de som så ansågo saken
vägrade att lyda. Största delen af församlingens
medlemmar qvarstadnade i Berlin och fortsatte sina förhandlingar
med trots mot regeringens befallning, men ett mindre antal
instälde sig i staden Brandenburg på den utsatta dagen, som
var d. 27 nov. Följden blef en fullkomlig förvirring.
Regeringen förklarade den i Berlin qvarblifna församlingen
oberättigad att något förhandla och besluta (d. 11 nov.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
