Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Församlingen åter svarade med ett försök att genom en
skattevägran göra den närvarande regeringen magtlös. En
förklaring blef gifven att regeringen vore oberättigad att
npbära skatteupbörden och förfoga öfver statens medel så
länge församlingen ej fick ostörd fortsätta sina
förhandlingar i Berlin (d. 15 nov.). Slutet blef att regeringen lät
genom militärmagt förhindra församlingen att fortsätta sina
sammankomster. Men i staden Brandenburg blef icke heller
någon fortsättning. Den del af nationalförsamlingen, som
der sammanträdde, var ej så talrik, som enligt
ordningstadgan fordrades för att fatta beslut. Nationalförsamlingen var
således belt och hållet söndersprängd. Oväntad borde en
Sådan utgång icke varit och var må hända ingen annan än
som af regeringen var beräknad. Ty det sista slutet måste
nu blifva att liela nationalförsamlingen blef en omöjlighet.
Detta slut blef nu af regeringen besegladt genom en
kungörelse, hvarigenom nationalförsamlingen uplöstes (den 5
(lee. 1848).
Den formella lagligheten af dessa handlingar, så väl
regeringens företag att först förvisa
nationalförsamlingen från ort till annan och sedermera aldeles uplösa den
samma, som äfven Berlinerförsamlingens skattevägran, var
mycket tvetydig och derom kunde åtskilligt sägas om ett
sådant tal till något tjenade. Verkliga förhållandet var
att den preussiska staten nu befann sig i det tillstånd,
som under våldsamt uprörda tidsförhållanden stundom
inträffar, att sakerna icke längre kunna bestämmas efter
strängt lagliga former, men bela samhället rörer sig och
lefver på revolutionär grund och botten. Grundlagsarbetet
skulle utföras i samråd af regeringen och nationalförsaml i
ligen, men spänningen mellan motsatta grundsatser och
in-teressen var blifven sådan att en samverkan mellan de tvänne
magterna var blifven omöjlig. En sådan revolutionär
brytning inom en stat påminner om ett krigstillstånd mellan
särskildta stater. »Inter arma silent leges» d. v. s.
rättstillståndet uphör och den som mägtigast är befaller. Ett slut var
vunnet, att en hvar kunde se det försöket att grundlägga
statsförfattningen på den väg, som beträdd var, liade
misslyckats, det som återstod var att förnimma om något slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
