Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
kejserlig kungörelse (d. 3 juni) att den riksförsamling, som
på grund af den oktrojerade grundlagen d. 25 april var
sammankallad, skulle blifva en konstituerande församling.
Regeringens plan var således förändrad, den oktrojerade
grundlagen skulle endast gälla provisoriskt och monarkiens
blifvande författning skulle komma att bero på en
konstituerande församling. Härmed hade regeringen belt och hållet
gifvit sig i revolutionens våld, hvilket också för närmaste
tiden torde varit oundvikligt. Ty den revolutionära rörelsen
hade blifvit aldeles öfvermägtig.
Den konstituerande riksdagen sammanträdde i Wien d.
22 juli, tillhopakommen ur monarkiens olika länder och
således sammansatt af mycket olika beståndsdelar. Dess
up-gift var ytterligt svår, att bilda en gemensam författning
för en statskropp, der ingen inre enhet fans. Emellertid var
nu ordningen så mycket återstäld att kejsaren fann sig
föranlåten att återvända till Wien (d. 12 aug.).
c) TJpror i Wien cl. 6 okt. och Wiens belägring. Den
konstituerande riksdagen begynte sina arbeten, men var
långt från deras fullbordan då ett nytt upror i Wien
försatte sakerna i en förändrad ställning. Denna förnyade
up-resning hade ett inre sammanhang med händelserna i
Ungern. Der funnos förbindelser mellan de revolutionära
partierna i Ungern och i Wien. En upresning på det ena stället
kunde ej annat än vara fördelaktig för revolutionens gång
på det andra genom nödvändigheten, som upkom för
österrikiska regeringen att dela sina krafter. Nu inträffade att
förhållandet mellan österrikiska regeringen och ungerska
riksdagen blef mycket spändt, regeringen förklarade denna
riksdag uplöst och genast derefter utbryter uproret i Wien,
hvilket nu kom såsom en handräckning åt Ungern. Wiens
upresning var för tillfället oemotståndlig, kejsaren lemnar
hufvudstaden — det var nu andra gången han så gjorde —
och begifver sig till Olmütz (d. 7 okt.) hvarefter revolutionen
herskar oinskränkt i Wien. Men dess herravälde skulle ej
blifva långvarigt. Det tillstånd af anarki, som nu rådde i
den österrikiska hufvudstaden, betecknade i sjelfva verket,
att revolutionen nu hade upnått sin yttersta gräns och
reaktionen var nära för handen. Saken hade kommit derhän
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
