Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
var att bilda en egen stat af Kroatien, Slavonien ocli
Dal-matien. Denna motsats mellan Magyarer ocli Slaver
egnade sig mycket väl att begagnas i fall den österrikiska
regeringen ville göra sig qvitt dessa medgifvanden, som voro
gjorda åt Ungern under tryckningen af det revolutionära
tillståndet i monarkiens särskildta länder.
Ställningen blef nu sådan att landtdagen i Siebenburgen
verkligen ingick på föreningen med Ungern, men det
slaviska motpartiet i Kroatien under ledning af Banen
(ståthållaren) Jellacliich vägrade all lydnad åt den ungerska
regeringen. En sådan motsträfvighet kunde af ungerska
riksdagen ej annorlunda betraktas än såsom ett laglöst
liand-lingsätt, ett verkligt upror ocli riksdagen fordrade att
kejsaren skulle på det bestämdaste sätt upträda mot Jellacliich.
Detta kunde den österrikiska regeringen icke egentligen
neka, aldenstund Jellachichs och Kroaternes förfarande
verkligen var ett trots mot den lagstiftning i Ungern, hvartill
kejsaren hade gifvit sitt samtycke. Men verkliga
förhållandet var att Kroaternes fiendtlighet mot Ungern banade
vägen för Österrikiska regeringen att under den oenighet, som
upstod, göra sin magt gällande likasom också den kroatiske
partichefen Jellachich ingalunda ville anses såsom den der
gjorde upror mot kejsaren, monarkiens herre. Den
kroatiska upresningen, till formen ett upror, tjenade i sjelfva
verket den österrikiska regeringen.
Emellertid hade denna regering börjat samla sina
krafter, revolutionen i Böhmen var undertryckt ocli i Italien
eröfrades Milano, österrikiska regeringen kände sig ej längre
nödsakad att underkasta sig allt livad Ungern kunde fordra
och vägrade att upträda mot Jellachich på ett så afgörande
sätt, som ungerska riksdagen yrkade. En framställning från
ungerska riksdagen möttes med ett undvikande svar och
kort derefter gick Jellachich med en krigshär öfver
ungerska gränsen (sept.). Borgerligt krig utbröt, men intetdera
partiet befann sig egentligen i upror mot den gemensama
regeringen.
En så skef och tvetydig ställning kunde ej länge
fortfara och sakernas gång icke gerna blifva någon annan än
att den inre öfverensstämmelse, som fans mellan kejserliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
