Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
och icke såsom en fråga mellan de särskildta parterna
allenast.
För att fatta sammanhanget torde vara nödigt att gå
tillbaka till begynnelsen af det krig, som hade slutat med
att bringa hertigdömena i Preussens och Österrikes våld.
Detta danska krig (1864) hade två sidor eller med andra
ord, här funnos två särskildta krigsanledningar. Den ena
hade sin grund i hertigdömenas, i första rummet Holsteins
statsrättsliga ställning inom danska monarkien. Preussen
och Österrike påstodo att Danmark hade handlat i strid
med vissa förbindelser, som Danmark skulle hafva iklädt sig
rörande hertigdömenas ställning inom monarkien. Den
handling, hvarigenom Danmark skulle hafva åtagit sig dessa
förbindelser, innefattades i vissa underhandlingar, som hade
varit förda mellan Danmark och de båda tyska
stormag-terna år 1851 efter det första schleswig-holsteinska krigets
slut. Nu påstodo Preussen och Österrike att Danmark liade
brutit dessa förbindelser och derföre skulle Danmark med
härsmagt betvingas. Detta var den ena krigsanledningen.
Den andra åter upkom ur de augustenburgska arfsanspråken
efter kon. Fredrik VII:s död. Dermed förhöll sig så att
Europas magter, äfven Österrike och Preussen, hade genom
fördraget i London d. 8 maj 1852 erkänt den nye
konungen Christian IX:s successionsrätt till bela danska
monarkien, Schleswig-Holstein inbegripet. Österrike och Preussen
kunde således icke föra krig mot Danmark för det
augustenburgska anspråkets skull. Men bland de öfriga staterna
i Tyskland funnos åtskilliga, som icke erkände fördragets i
London bindande kraft för Tyska Förbundet. Deras mening
mäste varit att förbundsexekution väl skulle ega rum, d. v.
s. Danmark med härsmagt tvingas att upfylla Tysklands
fordringar, men huru vida dessa fordringar och deras
up-fyllande skulle leda derhän att hertigen af ’Augustenburg
insattes i besittning af det omtvistade landet, detta måste
bero på det beslut förbundsförsamlingen kunde komma att
fatta sedan hertigens rättsanspråk blifvit af
förbundsförsamlingen undersökta. Då nu emellertid denna undersökning
kunde utfalla till hertigens förmån, var det en sak af största
vigt för detta parti inom Tyska Förbundet, att icke något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
