Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
steg måtte tagas, som kunde innebära ett erkännande af
Londonfördraget och kon. Christian IX:s successionsrätt.
Preussen och Österrike på sin sida och det motsatta
partiet i förbundsförsamlingen ville båda två föra krig mot
Danmark, men med rättsfrågan olika uppstäld. För
Preussen och Österrike var hertigens af Augustenburg arfsrätt
ingenting värd, de båda magterna kunde icke erkänna
någon annan arfsrätt till de omtvistade länderna än kon.
Christian IX:s. Blefvo länderna från honom eröfrade och af
honom afträdda skulle de komma att anses såsom f. d.
provinser i danska monarkien, hvilka rätte innehafvaren, kon.
Christian IX, afträdde till de mot honom krigande magterna,
som derefter egde att öfver dessa länder förfoga. På detta
sätt skulle det augustenburgska och hvarje annat anspråk,,
som kunde finnas, blifva aldeles underkändt, men Preussen
och Österrike enväldiga domare öfver hertigdömena. Detta
ville icke det andra partiet inom förbundsförsamlingen, detta
parti ville nog föra krig mot Danmark, men ett helt annat
krig, ett krig eller s. k. förbundsexekution, som afsåg att
från Danmark eröfra dessa länder, som ansågos icke
tillhöra Danmark, och som derföre, i fall de från Danmark
eröfrades, skulle tillerkännas åt den innehafvare, som befans
vara den rätte arftagaren, antagligen hertigen af
Augustenburg. Ett sådant sätt att behandla saken måste aldeles
afskära den plan, som var Preussens innersta mening, med
Österrikes interessen synes detta sätt att gå till väga icke
oförenligt, men Österrike var genom sin andel i föregående
förhandlingar, särdeles genom sitt biträde till
Londonfördraget förhindradt att ingå på någon annan förutsättning än
att länderna nu tillhörde konungen af Danmark. Så länge
frågan handlade om att eröfra dessa länder från Danmark
måste Österrike således göra gemensam sak med Preussen.
Under brytningen mellan dessa motsatta synpunkter blef
saken på följande sätt behandlad. Österrike och Preussen
föreslogo (d. 28 dec. 1863) att Tyska Förbundet måtte
besluta att till Danmark framställa vissa fordringar och, i fall
dessa icke upfyldes, låta med tysk krigsmagt besätta
hertigdömet Slesvig såsom en underpant för Tysklands anspråk.
Detta förslag måste inneburit att i fall Danmark upfylde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
