Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
fordringarne fans ingen anledning till krig, men
Schleswig-Holstein skulle fortfarande blifvit en del i danska
monarkien. Vägrade Danmark deremot att upfylla fordringarne,
skulle Slesvig militäriskt besättas »såsom en underpant»,,
men således icke nödvändigt från Danmark skiljas. Här
låg en bestämd förutsättning till grund att hertigdömena
ännu vid denna tiden rättmätigt hörde till danska
monarkien. — Österrikes och Preussens förslag var således för
dem, som utgingo från den andra synpunkten, oantagligt.
Det blef icke heller af förbundsförsamlingen antaget.
Men deremot sedan förbundsförsamlingen gifvit sitt nekande
svar, förklarade Österrike och Preussen (d. 14 jan. 1864) att
såsom deras ställning i denna sak vore på ett eget sätt
bestämd och afgjord genom föregående förhandlingar åren
1851—52 då Tysklands rätt i afseende på Slesvig hade
blifvit erkänd och bestämd, hvilken rätt nu ansågs vara af
Danmark förnärmad, ansågo Preussen och Österrike nu för
sin pligt att med sin egen magt omedelbarligen göra denna
rätt gällande och sålunda taga sakens utförande i sin egen
hand ■).
Härefter följde nu det preussisk-österrikiska kriget mot
Danmark, hertigdömena eröfrades, afträddes, togos i
besittning såsom danska monarkiens provinser, de der nu blefvo
Preussens och Österrikes krigsbyte, med hvilket hertigen af
Augustenburg och andre anspråksinnehafvare, som kunde
finnas, hade intet att skaffa.
Nämligen i fäll Österrikes och Preussens rätt att så
förfära, som de förfarit hade, skulle af Tyska Förbundet
erkännas. Men i den punkten var en tvistefråga öppen.
Förhållandet med storhertigens af Oldenburg anspråk
var följande. Storhertigen tillhörde den holstein-gottorpska
ättegrenen af den oldenburgska ätten, denna ättegren hade
gamla anspråk på Holstein, men dessa anspråk tillhörde
ättens hufvudman, som var kejsaren af Ryssland. Nu hade
kejsaren afträdt sin rätt till prins Christian af Gliicksburg.
Den statshandling, som innehöll denna afträdelse, var
protokollet i Warschau (1851), yttermera bekräftadt genom för-
1) Das Staatsarcliiv, T. VI, n:o lOiO, 1042.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
