Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•463
och Italien ämnade icke bryta freden. — Efter att hafva
emottagit denna förklaring från Italien gaf England sitt
ovilkorligt erkännande
Annorlunda uttryckte sig Frankrike. Först och främst
gaf Frankrike sitt bifall till konungariket Italiens tillvaro
först i juni månad sedan England hade gifvit sitt redan i
mars. Och när Frankrike nu erkände konungariket skedde
detta blott med åtskilliga allvarsama förmaningar. Franske
kejsaren lät sin minister uttrycka sig på ett sätt, som ganska
tydligt låter hvar och en läsa bakom raderna kejsarens
missbelåtenhet med de senaste årens händelser i Italien. Kejsar
Napoleon kunde icke heller vara belåten, dessa händelser
hade ju dragit ett streck ölver hans egen politik med det
italienska statsförbundet, som han hade högtidligt kungjort
att han ville inrätta. Och kejsaren varnade Italien att icke
störa den allmänna freden d. v. s. icke förgripa sig mot
Venetien, non-interventionsprincipen ville Frankrike
uprätt-hålla, men skulle aldrig godkänna en politik, som vore
riktad till angrepp. — Slutligen fäns en sak, som ej hade
behöft göra någon svårighet för Englands protestantiska
regering, men som var ömtålig- för det katholska Frankrike —
förhållandet till påfven. Franske kejsaren förklarade att då
han nu ingick i officiella förbindelser med italienska
regeringen vore detta icke sa att förstå som skulle Frankrike
underkänna påfvens rätt med afseende på de fiendtliga
angrepp, som voro gjorda mot kyrkostaten, d. v. s. Romagnas,
Umbriens, Markernas affall. Ocli Rom, der Frankrike nu
höll garnison, ämnade Frankrike fortfarande hålla besatt
med sina trupper, så länge full säkerhet icke var gifven för
de interessen, som Frankrike der bevakade, d. v. s. påfvens
verldsliga magt.
Italienska regeringen i sitt svar på denna förklaring
från Frankrikes sida undvek att uttryckligen nämna den
österrikisk-venetianska frågan likasom icke heller Venetiens
namn förekommer i den franska skrifvelsen. Men
Frankrikes varning blef icke derföre obesvarad. Orden lyda så att
1) Den italienska skrifvelsen är daterad d. 16 mars ocli Englands
förklaring, hvarigenom konungariket erkändes, bärer datum d. 30 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
