Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•464
italienska parlamentet »på samma gång det högtidligt
up-stälde nationens rätt att fullständigt utföra sin förening» *)
d. v. s. taga Venetien och Rom, hade uttryckt sin
förhoppning att den allmänna meningen skulle med tiden låta
sakerna ledas till det slut, som Italiens folk så lifligt
efterlängtade d. v. s. Venetien och Rom hänskjötos till
framtiden. Särskildt om Rom yttrades ganska öppet att Italien
ville komma i besittning af sin »ärorika hufvudstad», men
kyrkan och dess öfverhufvud skulle hållas i vördnad.
Italienska regeringen ville gerna hoppas att Franske kejsaren
efter någon tids förlopp skulle finna sig i tillfälle att låta
sina trupper aflägsnas från Rom och ej neka sin medverkan
(»ses bons offices») för att bereda en öfverenskommelse med
påfven 2).
Denna fråga om Rom, hvilken under de följande åren
skulle visa sig ytterligt svår att lösa, var redan nu en
stötesten mellan Italien och Frankrike. Man finner af en
skrifvelse från kejsar Napoleons utrikes minister till de franska
beskickningarne, att kejsaren hade ämnat låta sitt
erkännande af konungariket Italien bero af den romerska frågans
lösning 3), hvilken således borde föregå. Men sedan Italien
förlorat sin store statsman Cavour, hvilken nyss aflidit,
befarade kejsaren att den kungliga regeringen i Italien skulle
blifva öfverväldigad af de revolutionära elementerna, hvilket
vore en så stor fara för den allmänna freden, att kejsaren
ansåg sig böra skilja erkännandet af konungariket Italien
från behandlingen af den romerska frågan, d. v. s. erkänna
konungariket oaktadt frågan om Rom var oafgjord.
Således för att med sitt vitsord gifva styrka och stöd åt den
beståndande ordningen i Italien gaf kejsaren sitt erkännande4).
Det språk Preussen förde var icke olikt Frankrikes.
Det visar sig af en preussisk ministerskrifvelse att italienska
regeringen hade förehållit den preussiska det stora interesse,
\) »se constituer dans sa complete unité.
2) De båda skrifvelserna finnas i Das Staatsarchiv, T. I, n:o 13,14.
3) Nous comptions faire dependre des garanties de securitè, qui
nous seraient oflertes pour le territorie laissé au gouvernement
pontifi-cal notre resolution definitive».
4) Das Staatsarchiv, T. II, n:o 200.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
