Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•471
Italien gjorde Rom till sin hufvudstad. Han erkände det
nya konungariket men sina trupper behöll han i Rom.
Men huru länge skulle han då lata dem qvarblifva?
Denna franska besättning hade icke nyligen kommit till
Rom, den befann sig der nu på trettonde året, allt sedan år
1849 då påfven var i fara för den republikanska
revolutionen hade franska trupper hållit läger i Rom. Och om
franske kejsaren skulle hålla vakt om påfven så länge påfven
behöfde sådan skyddsvakt var fara vardt att de franska
trupperna aldrig fingo återvända från Rom. Men detta åter
igen att i all framtid hålla Rom under militärisk bevakning
kunde icke gerna vara franske kejsarens mening.
De särskildta magternas olika upfattning af frågan
uttrycker sig på följande sätt.
Österrike talar i mycket stränga ord om den sardinska
regeringens politik att vända sig revolutionerna till godo
och särdeles att angripa påfven1). Österrike erbjuder sitt
bidrag till påfvens fullkomliga uprättelse och uttalar sin
mening att det enda rätta vore att återgå till fredsvilkoren
i Zurich d. v. s. furstarnes sjelfständighet och ett italienskt
statsförbund. Det visar sig ganska tydligt att endast
franske kejsarens obenägenhet mot all vidare »intervention»
afhöll Österrike från att upträda till påfvens och de legitime
furstarnes försvar. Om Rom yttras att »den katholska
verldens hufvudstad är de katholska folkens tillhörighet. Denna
stad är påfvens residens och de katholska magternas
skyldighet är att derstädes uprätthålla honom»2).
Spanien uttrycker sig icke med samma bitterhet om
Sardinien och synes till och med velat låta bero vid att
påfven försäkrades om de besittningar ban hade qvar; någon
återgång till fredsvilkoren i Zurich nämnes icke, men eljest
förer Spanien samma språk som Österrike. Påfvemagtens
fall skulle medföra »förskräckliga följder, som icke kunde
afhjelpas. Det skulle rubba i sin grund den organisation,
1) Der talas om »les envahissements sacrileges du Piemont».
Italiens afsigt att göra Rom till sin hufvudstad kallas ett »projet insensé»
o. s. v.
2) Das Staatsarchiv, T. I, n:o 15 — 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
