Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•476
förslag, om hvars framgång kejsaren icke kunde hysa någon
förhoppning1).
Det får medgifvas att franske kejsaren hade
fullkomligen rätt att förslaget var för påfven oantagligt. Man skulle
väl också vara mycket okunnig i påfvedömets historia och
obekant med påfvemagtens hela karakter om man föreställde
sig att de föreslagna vilkoren skulle varit för påfven
antagliga. Verkliga förhållandet var att intet förslag var för
båda parterna antagligt. Detta förstod ingen bättre än
påfven. Franske kejsaren upmanade honom att vara betänkt
på en försoning, förestälde honom omöjligheten att
återställa Italien till sina fordna förhållanden, erinrade att bland
de katholska magterna voro Österrike, Spanien och Bayern
nu mera de enda, som ännu icke hade erkänt konungariket
Italien. Upmaningen åtföljdes af en mycket bestämd
förklaring att »non-interventionsprincipen vore den antagna
borgen för Europas fred och påfven kunde icke vänta att
med något främmande understöd återfå sina förlorade
provinser». — Men påfvens svar blef det obevekliga: »all
öfverenskommelse är omöjlig mellan den heliga stolen och
dem, hvilka hafva plundrat dess egendom. — Påfven har
svurit och kardinalerne hafva gått samma ed att ingenting
afstå af kyrkans jord»2).
Efter sådana förklaringar från påfvens sida var väl icke
troligt att de förslag, som Frankrike kunde framställa, skulle
blifva mera antagliga än de, som Italien från sin ståndpunkt
liade satt i fråga. Men franske kejsaren var outtröttlig att
råda och förmana så på ena sidan som på den andra. Den
ofvan omtalade skrifväxlingen mellan Österrike, Spanien och
Frankrike egde rum under sommaren 1861, det italienska
förslaget framstäldes i september s. å. ocli de nyssnämnda
orden yttrades af kardinal-statsekreteraren å påfvens vägnar
i början af år 1862, senare på året förklarar franske
kejsaren i en skrifvelse till sin utrikes minister Thouvenel sin
uppfattning af den italiensk-romerska frågan och talar ganska
1) Dus Staatsurchiv, T. II, n:o 216.
2) Dos Staatsarcliiv, skrifvelser till och från franske ministern i Rom,
T. II, n:o 218 — 219.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
