Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•475
Lika osäker var Italiens ståndpunkt. Italien vill hafva
Rom, det har föresatt sig att taga Rom, men Italien
behöfver franske kejsarens vänskap. Italien vet hvad det vill,
men kan icke utföra sin vilja.
Under sådana förhållanden var ej mycken utsigt att
komma till afgjordt slut på underhandlingens väg.
Emel-tertid gjorde dock italienska regeringen ett försök att
nalkas påfven genom franske kejsarens mellanhand. Då ingen
diplomatisk förbindelse fans mellan Italien och Rom kunde
konungen af Italien icke låta sin regering omedelbarligen
vända sig till påfven och den skrifvelse, som nu afgick, var
till och med icke beseglad med konungens eget namn, men
endast med hans ministers, ty det hade förut inträffat att
påfven hade antingen lemnat konungens af Italien
skrifvelser obesvarade eller besvarat dem på ett »för konungens
värdighet stötande sätt». Det budskap, som nu var
meningen att genom Frankrikes mellanhand frambära till påfven,
innehöll ett förslag till öfverenskommelse mellan Italien och
den heliga stolen. Förslaget innehöll ett oinskränkt
erkännande af påfvens höga värdighet bland Europas suveräner
samt öfverhöghet öfver den katholska kyrkan med, såsom
det vill synas, ganska vidsträckt magt i kyrkostyrelsen samt
ett »bestämdt och orubbligt underhåll»*), hvilket man tänkte
sig grundadt på alla katholska staters gemensama bidrag.
Men detta var också allt, som erbjöds. Kyrkostatens och
staden Roms fullkomliga afträdelse nämndes väl icke
uttryckligen, men var en sjelfskrifven förutsättning och var
dessutom bestämdt utsagd i den skrifvelse, som meddelades
franska kabinettet, hvarest talades om »italienska folkets
obestridliga rättighet att ega Rom».
Detta förslag blef aldrig till påfven framburet. Franske
kejsaren afböjde Italiens anhållan såsom fullkomligt fruktlös
så länge båda parterna befunno sig på aldeles motsatta
ståndpunkter. Kejsaren ville icke framställa för påfven ett
1) »dotation fixe et insaisissable». Italienska regeringens skrifvelse
till sin minister i Paris samt ministern Ricasolis bref till kardinal
An-tonelli och till påfven jämte bilagor: Das Staatsarchiv, T. II, n:o 215.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
