Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•484
På detta sätt ville de interesserade parterne sjelfve
förstå betydelsen af det fördrag de ingingo eller åtminstone
ville de att fördraget skulle så anses af den europeiska
allmänbeten. Dertill fordrades dock att denna allmänhet skulle
vara särdeles kortsynt, ty den »faktiska garantien» var
mycket klen. Lika visst som Italiens hufvudstad nu flyttades
från Turin till Florenz, hvilken stad blef den ort, som
valdes, kunde ju en flyttning en annan gång göras från
Florenz till Rom ’), så som ock i sinom tid skedde. Det kunde
vara ett föremål för förundran, att kejsar Napoleon åtnöjdes
med en så tarflig »garanti de fait», men denna hans
förnöjsamhet förklarar sig när man läser den skrifvelse ban
lät afgå till sin minister i Rom, af ett innehåll, som visar
att Roms bevakning af franska trupper var i hög grad
obeqväm för Frankrike, så att kejsaren på det högsta längtade
att komma ifrån den saken. Der erkändes öppet att de
franska truppernas vistelse i Rom stod i strid med
non-inter-ventionsprincipen, som kejsaren sjelf hade upstält såsom
regel för sin politik i Italien, och saken vore derföre mycket
svår för Frankrike att försvara. Kejsar Napoleon bekände
således att han befann sig i strid med sin egen grundsats 2).
Det anbud, som Italien nu gjorde, öppnade tillfälle att på
hederligt sätt komma ut ur en falsk ställning. Den
italienska hufvudstadens flyttning kunde vara ett sken att
förevisa för de katliolska folkmängderna, som sörjde öfver påfven3).
1) Detta ville kejsar Napoleon alls icke erkänna. Jfr. hans
framställning till senaten och lagstiftande korpsen i Paris. Das Staatsarcliiv,
T. VIII, n:o 1774.
2) Skrifvelse från franska kabinettet till franska ministern i Kom,
Das Staatsarcliiv, T. VII, n:o 1699 — — »1’occupation constitue un
acte d’intervention, contraire a l’un des principes fondamentaux de
no-tre droit public et d’autant pius difficile a justifier pour nous, que notre
but, en pretant au Piemont l’appui de nos armes, a eté d’affranchir
ritalie de 1’intervention etrangere». Denna bekännelse gjordes
naturligtvis endast i skrifvelse till kejsarens egen minister, men skrifvelsen
var dock ämnad att visas för kardinal Antonelli, antagligen för att
ådagalägga hvilken upoffring kejsaren gjorde af vördnad för påfven.
3) Kejsar Napoleon hade låtit sin minister tala om »l’opinion
ca-tholique», för hvars skull en »garantie de fait» fordrades. Das
Staatsarcliiv, T. VII, n:o 1720.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
