Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511,
nådes icke såsom aldeles införlifvade i turkiska riket, de
skulle utgöra en slags lydländer med en viss frihet, men
styrdes af furstar, som utnämndes af Sultanen, och
förtrycket hvilade ganska tungt öfver Moldaus och Wallachiets
folk. Dessa folk bestå af flere nationaliteter, men en stor
del äro af slavisk stam, således stambeslägtade med ryska
folket. Religionen är i bela Moldau ocli Wallachiet den
kristna af grekiska trosbekännelsen, samma lära som ryska
kyrkans. Trälbundne under ett muhamedanskt despotvälde
litade dessa folk till Ryssland om beskydd. För den ryska
magten erbjöd sig här ett förträffligt tillfälle att utsträcka
sitt inflytande öfver de turkiska länderna. Rysslands och
Turkiets ställning till hvarandra och hela den s. k.
orientaliska frågans beskaffenhet skulle varit helt annorlunda om
idel starka och talrika niohamedanska befolkningar hade
upfylt länderna till Donau och Pruth i stället för dessa
kristna folk, som betrakta Turkiets fiende såsom sin
befriare. Tidpunkten då Rysslands protektorat blef
fördrags-mässigt erkändt var då fredsfördraget ingicks i Kutschouc
Kainardgi år 1774l). Ryssland hade under kriget eröfrat
furstendömena och återgaf dem i fredslutet blott med vissa
förbehåll till deras förmån särdeles i afseende på deras fria
religionsöfning och skattskyldighet till Sultanen. Och
slutligen blef i fredsfördraget en punkt intagen, att den
Otto-manniska Porten »medgifver att i mån som
omständigheterna föranleda den kejserlige ryske ministern vid turkiska
hofvet må kunna föra dessa furstendömens talan till deras
förmån och den Höga Porten lofvar att uptaga sådana
föreställningar med all den aktning, som egnas en vänligt
sinnad magt».
Det, som Turkiet medgaf, var således att Ryssland egde
lios Sultanen anmäla furstendömenas önskningar och besvär,
längre sträckte sig icke den ryska skyddsmagten, någon
rätt att med handling ingripa i furstendömenas förhållande
till Turkiet egde Ryssland icke. Men den rättighet
Ryssland hade fått var i alla fall ganska betydlig och för Tur-
1) Art. 16 i fredsfördraget hos Ghillany: Diplom. Handbuch, t.
II, p. 259.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
