Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
hvilken fortfor under k. Svens son Knut den store och äfven
hans söner voro konungar i England hvar efter annan
(Harald och Hårdaknut). Men efter dem följer åter en ättling
af Anglo-Saxernes konungalängd, Edward Confessor
(Be-kännaren), som afled år 1 GOG och lemnade riket ledigt för
stridande thronpretendenter.
2. Den normandiska tiden (1066 -1154). Det
anglosaxiska tidehvarfvets siste konung var Harald Godwins son,
som efterträdde kon. Edward Confessor, men omkom samma
år i fältslaget vid Hastings (1066) mot hertigen Wilhelm af
Normandiet, hvilken hade anspråk på kronan och med svärdets
öfvermagt gjorde detta anspråk gällande. Med honom kom
en ny invandring, den normandiska, men så talrik var denna
folkinflyttning icke att ej den med Danskarnes
efterkommande blandade anglosaxiska stammen fortfor att utgöra
den stora massan af Englands befolkning. Men landets
konungar voro Normander och likasom förut hade funnits
en personalunion med Danmark, hvilken förening dock nu
redan var uplöst, så upkom nu en personalunion mellan
konungariket England och hertigdömet Normandiet. Denna
förbindelse var så beskaffad, att Normandiet var det land,
från hvilket eröfringen hade utgått och England var det.
eröfrade landet. Normandiet skulle väl således vara
hufvud-landet och England en underlydande provins, men England
var större än Normandiet och blef med tiden hufvudlandet.
Konungen var också såsom konung af England suverän
monark, men såsom hertig af Normandiet vasall under
konungen af Frankrike. Den monarkiska dynasti, som
Wilhelm Eröfraren hade upfört på den engelska thronen,
fortlefde med hans söner Wilhelm Rufus och Henrik 1
Beanelerc, men utslocknade på mansidan med den sist
nämnde (1135). En strid om thronföljden mellan konung
Henriks systerson Stephan af Blois och samme kon.
Henriks dotter Mathilda, grefvinna af Anjou, slutades omsider
på det sätt att efter kon. Stephans död Mathildas son,
grefve Henrik af Anjou blef Englands konung (1154).
3. Huset Plantagenet Anjou ocli dess ättegrenar husen
York och Lancaster (1154—1485). Med Henrik af Anjou —
familjen kallades äfven Plantagenet — såsom konung af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
