Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
förbjuden, men vore aldeles stridande mot statsförfattningens
anda. Den innebure ett försök att tillintetgöra öfverhusets
sjelfständighet ocli skulle betraktas såsom ett revolutionärt
tilltag. Regeringen brukar väl utnämna nye lorder, men
blott en och annan, då och då.
c) Ofvcrliusets och Underhusets förhållande till
hvarandra. Hvardera huset har initiativ, så att en fråga kan
an dragas i hvilketdera huset som helst med undantag af
finansiella frågor, i sådana mål tillhör initiativet underhuset
ensamt. — Hvartdera huset har veto mot det andra, så att
samstämmigt beslut af bägge husen fordras för att väckt
förslag skall vara antaget. Härmed följer att det ena huset
kan göra jämkningar och förändringar i det andra husets
beslut, hvarefter det beror på bägge husen att sammanjämka
sina meningar. Men härifrån finnas undantag för de
finansiella frågorna. I sådana mål eger öfverhuset blott att
oförändradt antaga eller afslå underhusets beslut. Genom dessa
sina företräden att ensamt besitta initiativet rörande
beskattningsfrågor och statsregleringen samt att inga jämkningar och
förändringar i sådana mål kunna af öfverhuset göras besitter
underhuset en öfvervägande magt. Detta förhållande kan
jämföras med det som förekommer i Sverige att vid skiljaktiga
beslut mellan kamrarne angående finansregleriiigen frågan
afgöres genom sammanräkning af rösterna inom hvardera
kammaren. Det visar sig att den öfvervigt andra
kammaren kan erhålla genom sitt större antal ledamöter har sin
motsvarighet i engelska parlamentet, fastän saken är på
annat sätt anordnad.
d) Parlamentets ställning till kronan är väsendtligen
bestämd genom den ministeriella ansvarigheten på sätt nyss
nämndes. Denna ansvarighet påminner om § 106 ocli § 107
i svenska regeringsformen, ehuru formerna äro helt
annorlunda. För öfrigt har regeringen veto mot parlamentet,
men detta veto begagnas aldrig. Det händer icke att
regeringen afslår en sak, som parlamentets båda hus hafva
beslutit. I stället för ett afslag kan deremot en
ministerförändring inträffa. Regeringens uppgift är således att göra
sitt inflytande mägtigt hos parlamentet, så att
öfverensstämmelsen bevaras. För öfrigt har regeringen all verkställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
