Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
ocli hållet beror af lyckan, ett kejsarvälde, som ej kan ega
bestånd så snart det icke längre omstrålas af ständigt
förnyad framgång, men ouphörligt måste begagna den yttre,
fåfängliga ärans skimmer såsom gödningsämne för
national-högfården och den ur sådan källa uppstigande populariteten
en sådan magt är såsom en ärestod på ett underlag af
ler-fötter. En monarki duger icke för ett folk med politisk
frihet så framt icke folket och monarken äro förenade med
hvarandra genom trohetens band ej blott i lust men äfven
i nöd.
Och sedan nu den napoleoniska monarkien för denna
gången är förbi står Frankrike rådvillt och söker sig en
annan statsform, men hafver ingen funnit, som vill visa sig
rätt säker och fast. Der har ju talats om att återställa det
gamla konungariket med den legitime pretendenten till
monark, d. v. s. att Frankrike skulle vedersaka bela sin
historia efter år 1789. Annan betydelse kan det ej hafva om
Frankrike bjuder konungakronan åt grefven af Chambord.
Ingen annan uptänklig orsak kan finnas, hvarföre denne
mannen skulle koras till Frankrikes monark utom blott att
ban genom sin börd är den legitima bourbonska ättens
hufvudman. Derföre vore det också en fullkomligt naturlig
ordning, att med honom skulle följa den hvita fanan med
liljorna, men tricoloren försvinna, segertecknen från
republikens tid och Napoleon I:s på sin höjd förvaras bland
fornsaker i ett museum såsom qvarlefvor från en »öfvervunnen
ståndpunkt.» Detta är livad grefven af Chambord säges
hafva fordrat om han skulle göra sig besvär med Frankrike
och ban har från sin ståndpunkt fullkomligen rätt deri. Han
bör fordra detta. Han visar dermed att han icke är en
vanlig lycksökare, som kniper konungakronan på hvad sätt som
helst hon må kunna åtkoinmas, men att han lefver för en
grundsats.
Men obegripeligt må det kallas om Frankrike från sin
ståndpunkt kan tänka på något sådant. Öfver hufvud, när
man ser huru Frankrike famlar i mörkret efter en regering
och en statsform, vill det förefalla såsom vore här en tom
och tråkig anblick och bedröfveligt att se ett stort ocli
bild-ningsrikt folkslag i en tröstlös belägenhet, men detta sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
