Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efterkommande således habsburgska husets qvinnolinie så länge
det gamla tyska riket fans (1745—1806).
Under det att thronföljden var så beskaffad berodde
möjligheten för kejsaren att bevara kronan inom sitt hus
hufvudsakligen derpå att han sjelf besatt tillräckligt stora
besittningar att göra sig gällande utan att bero af
feodalva-sallerne. Och äfven oafsedt thronföljden var besittningen
af omedelbart utaf kejsaren beroende länder ett nödvändigt
vilkor för att kejsaremagten skulle blifva tillräckligt stark
och riket en verklig enhet. Detta ändamål upnåddes
åldrig-fullständigt. Medeltidens kejsare innehade visserligen vissa
omedelbara besittningar, men aldrig så stora att vasallerne
kunde förvandlas till verklige undersåtar. Det habsburgska
linset förvärfvade mycket stora arfländer, men dessa voro
till en stor del belägna utanför Tyskland. De tyska
länder, som denna dynasti innehade, voro visserligen ganska
betydliga, men dock ej så, att de kunde göra sin
innehafvare till Tysklands verklige herre. Förhållandet blef
i verkligheten sådant att i spetsen för Tyska riket stod en
kejsare, som med sina arfländer — den österrikiska
monarkien — innehade en stor magt i Europa, men Tyskland
var deladt mellan en stor mängd furstar och innehafvare af
land och orter med åtskilliga titlar, allesamman kejsarens
vasaller samt äfven en mängd stadskommuner, som voro
s. k. riksstäder, omedelbara undersåtar under kejsaren. Alla
dessa s. k. riksständer utgjorde Tyska riket.
Sin djupaste rot hade denna delning i den fordna
skilnaden mellan särskildta folkgrenar inom tyska nationen med
deremot svarande landsdelar, Sachsen, Schwaben, Franken
m. fi. Men under tidernas längd genom delningar och på
allehanda sätt upkommo en ofantlig mängd af större och
mindre feodala herravälden och riksstäder. Skilnaden i
verklig magt och inflytande var mycket stor och från och
med 1300-talet funnos visse riksständer, som med titeln
Kurfurste hade den företrädesrätten att kejsarvalet berodde
af dem. De voro från ålder sju till antalet nämligen
erke-biskoparne af Mainz, Trier och Köln, konungen af Böhmen
samt innehafvarena af länderne Pfalz, Brandenburg ocli ett af
i; Jfr öfv. T. I. s. 124 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
