Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
nossen» och den enda odelbara republiken fick såsom
regering ett s. k. Direktorium af fem personer och en
lagstiftande församling) på två kamrar, allt efter den franska
di-rektorialförfattningen såsom mönster. Den förändring, som
Schweiz sålunda undergick, innebar emellertid en så stor
förstöring af äldre förhållanden att den samma ej kunde
utan största svårighet genomföras och dess fortfarande
bestånd berodde på republikens beroende ställning under
Frankrike.
c) Mediationsakten i Schweiz innebar en återgång till
mera nationella och för Schweiz naturliga förhållanden
genom det att kantonerna återfingo till en viss grad sin
sjelfständighet ehuru ej så fullständig som under Edsförbundets
tid. Die Tagsatzung återstäldes och blef en kongress der
hvarje kanton hade sin röst, men på det sätt att vissa större
kantoner hade dubbel röst och en förbundsregering fans.
Vissa kantoner voro s. k. Direktorialkantoner, som egde att
efter tur och ordning vara ordförande, och den främste
embetsmännen inom den för tillfället tjenstgörande
Direktorial-kantonen var en slags president för bela statsförbundet, med
titel Landamman der Schweiz. Men en vigtig sak blef
beståndande från Helvetiska republikens tid nemligen att
skilnaden mellan die Eidgenossen, die Zugewandten Örte och
die Unterthanen var uphäfd.
d) Schweiziska Förbundets författning år 1815 återstälde
icke heller denna skilnad och bibehöll likaledes från
media-tionsaktens tid kantonernas sjelfständighet så att rösterna
på die Tagsatzung räknades icke efter personernes antal
i församlingen, men så att hvarje kanton hade en röst och
således de större kantonerna ej större magt än de mindre.
Verkställande magten tillhörde en s. k. Vorort, d. v. s. en
bland kantonerne såsom ordförande. Tre kantoner, Zurich,
Bern och Luzern egde det updrag eller den förmånsrätt att
såsom Vorort stå i spetsen för förbundet.
e) Författningen år 1848 utgick såsom det afgjorda
resultatet ur långa och häftiga partistrider, som hade egt rum
under 1830—1840-talen. Vissa kantoner hade aldeles
afsön-drat sig från de öfriga genom ett eget förbund (det s. k.
Sonderbuncl), hvilket blef af de öfriga med liärsmagt betvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
