Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
eller landskap med särskildta lagar likasom
landskaps-lagarne i Sverige. Sådana lagdömen eller
fylkesförenin-gar voro:
1. Eidsivathingslög i det sunnanfjällska Norge.
2. Borgartliingslög, som upkom genom en slags delning
af Eidsivathingslög, så att båda dessa områden hörde till
det sunnanfjällska Norge.
3. GridathingsVög i det vestanfjällska och
4. Frostathingslög i det nordanfjällska Norge.
Men ur de särskildta fylkesföreningarnes lagverk blef
redan under medeltiden ett gemensamt lagverk
samman-fattadt för bela Norge, som skedde på kon. Magnus
Lagaböters tid (1270-talet).
b) Stånd och klasser. Under detta tidehvarf utvecklade
sig i Norge likasom i allmänhet inom de europeiska
länderna en skilnad mellan särskildta stånd. Presteståndet blef
ett privilegieradt stånd med erkebiskopen i Throndhiem såsom
öfverhufvud och väldiga strider fördes mellan
konungamag-ten och hierarkien (11—1200-talen) på Birkebeinarnes och
Baglernes tid, hvilka benämningar beteckna de motsatta
partierna. Motsatsen mellan den verldsliga magten och
hierarkien förband sig med andra partiinteressen och med
stämplingar af stridande thronpretendenter under de
borgerliga strider, som upfylla en stor del af Norges medeltid.
Namnet Bagler var partibenämningen för det parti, som
hade sitt stöd hos hierarkien. — Adeln upkom ur den högre
värdighet, som åtföljde konungens tjenst och höfdingdömen,
hvilka af konungen erhöllos. De större höfdingarne, de s. k.
Bendermendene utgjorde en i Norges historia ofta
förekommande, ganska myndig, aristokratisk klass. Den norska
adeln lyckades dock aldrig upnå en så herskande ställning
som adeln i Danmark. Den norske bonden blef icke ofri,
men den norska adeln var deremot vid slutet af medeltiden
mycket försvagad. Ett tredje stånd utgjorde städernas
borgare med sina egna lagar (Bjarkeyar-rätter).
c) Konungamagtcn var lagbunden och konungens magt
motsvarades af Lagthinget i de särskildta fylkesföreningarne,
men dessutom förekommo äfven allmänna riksmöten af
Len-derrnendene och kyrkans prelater, således en slags aristo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
