Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
En verklig inskränkning i norska statsrådets
ansvarighet blifver deremot en följd deraf att protokoll i utrikes
ärenden icke granskas. Detta kommer åter igen derutaf att
Norge icke har någon utrikes minister, men utrikes ärendena
äro gemensama med Sverige och behandlas på sätt Svenska
regeringsformen föreskrifver medelst föredragning af svenska
utrikes statsministern inför konungen. Frågor o rö att börja
krig och ingå fredsfördrag skola dock behandlas i
sammansatt svenskt och norskt statsråd.
En icke oväsendtlig skilnad mellan statsrådets ställning
i Norge och i Sverige är också den att statsrådets
ledamöter icke ega tillträde till storthinget likasom de icke heller
äro valbare till storthingsmän.
På det sätt statsrådets ansvarighet i Norge är beskaffad
tinnes der icke fullständig ministerstyrelse såsom i Danmark,
hvilket äfven visar sig deraf att de förvaltande
embetsmännen äro till en stor del oafsättlige. Regeln är den samma
som i Sverige att en skilnad finnes mellan
förtroendeembets-män, som konungen efter godtfinnande tillsätter och
afskedar, samt andre embetsmän, hvilka endast på grund af
ran-sakning och dom kunna afskedas.
c) Konungamagten i Norge är hufvudsakligen den
samma som i allmänhet inom konstitutionella monarkier, att
konungen eger all verkställande magt och står i spetsen för
statsförvaltningen, samt deltager med representationen i den
lagstiftande magten. Men vissa för Norge egendomliga
inskränkningar finnas dock, konungen har endast suspensivt
veto mot storthingets beslut i lagstiftningsärenden, och
konungen kan icke anbefalla nya val till storthinget före
valperiodens utgång, storthinget är ovilkorligen valdt för sin
vissa tid, tre år. Det suspentiva veto är åter sä beskaffadt
att, för att storthingets beslut skall blifva gällande mot
konungens veto, fordras att beslutet skall varit af storthinget
antaget på tre lagtima storthing med tre års mellantid och
nya val mellan hvarje gång beslutet antogs. Och från
regeln om det suspensiva veto äro grundlagsfrågor undantagna,
konungen erkännes hafva absolut veto i afseende på
förändringar i grundlagen.
En annan skilnad mellan Sverige och Norge samt en
inskränkning i den norska konungamagten ligger deruti att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
