Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546’
narkiens tid ocli hvarest de monarkiska anspråken nu mera
finnas1). Arfsrätten var agnatisk både inom huset Bourbon
och huset Bonaparte, den bourbonska ätten regerade på
grund af sin härkomst från den Capetingiska dynastien, som
i sin ordning hade förvärfvat tlironbesittningen genom
urgamla historiska förhållanden. Den bonaparteska ätten
grundar sitt anspråk på franska folkets erkännande först år
1804 då Napoleon I intog thronen och andra gången genom
den af Napoleon III år 1852 anordnade folkomröstningen.
Skulle nu legitim arfsrätt gälla vore grefven af Chambord
sjelfskrifven såsom hufvudman för äldsta grenen, hvilken i
sjelfva verket utgöres af honom ensam, ty ban är barnlös
man. Närmast efter honom måste följa mansUnien af den
spanska grenen, d. v. s. samma ättegren, som är pretendent
till Spaniens thron i strid med regerande konung Alfonso XII,
hvilken väl genom sin fader äfven tillbör en manslinie af
huset Bourbon, men denna linie står längre bort på stamträdet.
- Efter de spanska manslinierna skulle det legitima
anspråket på Frankrikes thron tillhöra den neapohtanska
mansUnien och derefter den linie, som har innehaft Parma. I
sista rummet står huset Orleans, hvars utsigt att blifva legitim
arfspretendeiit är hart när ingen, men denna ättegren har en
närmare anledning att kunna komma i fråga nämligen på
samma grund som huset Bonaparte, i följd af franska folkets
vilja ocli val, som updrog kronan åt kon. Ludvig Filip år
1830. Den orleanska ättens anspråk är likasom ätten
Bonapartes af revolutionär natur. — Inom ätten Bonaparte kan
anspråket endast tillhöra de personer, som voro i kejsar
Napoleon IILs grundlag erkände såsom arftagare d. v. s.
hans son samt hans syskonbarn, sonen af prins Jerome
Bonaparte med sine efterkommande.
Grekland var enligt den första thronföljdsordiiingen år
1832 en slags secundo-genitur inom Bayerns konungahus.
Den förste konungen Otto var yngre sonen af konungen i
Bayern och efter kon. Ottos ättelinie skulle hans bröder med
sina efterkommande vara arfsberättigade2). Men allt detta är
nu förändradt genom statshvälfningen då kon. Otto störta-
1) Jfr öfv. s. 468.
2) Jfr öfv. T. I, s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
