Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arlberg, Georg Efraim Fritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin vackra röst och sin musikaliska
begåfning, och efter ett par års tjenstgöring
lemnade han embetsmannabanan för att
helt och hållet egna sig åt en
verksamhet, som mera stämde öfverens med hans
naturliga böjelse. Den 9 oktober 1854
debuterade han hos Stjernström på Mindre
teatern som Farinelli i pjesen med detta
namn och med ganska stor framgång.
Arlberg tillhörde sedermera i 4 år denna
teater, och bland de många roller han
der utförde, vilja vi särskildt nämna
As-modeus i folkkomedien "Den ondes
besegrare", ett stycke som i främsta
rummet har att tacka Arlbergs förträffliga
sång och spel för den ovanliga framgång
det vann hos publiken. Till kungl,
teatern öfvergick han 1858 och debuterade
derstädes den 6 oktober som Figaro i
Mozarts opera "Figaros bröllop". Ett
20-årigt konstnärslif vid denna scen bildar
glanspunkten i Arlbergs lefnad. Bland
de många större partier han här utförde
vilja vi blott påminna om Kristiern i
;;Gustaf Wasa", Karl Y i "Ernani",
titelrollen i "Hans Heiting", "Joconde" och
"Flygande holländaren", Belcor i
"Kärleksdrycken", Agamemmon i "Iphigenia", m.
fl. — En musikalisk schism, som uppstod
mellan Arlberg och teaterns herrar
kapellmästare torde vara närmaste anledningen
till, att han den 1 juli 1874 afgick från
Stora teatern för att egna sin
verksamhet åt den nybildade operan i Kristiania.
Här stannade han till 1877, då detta
operasällskap upplöstes, och har han under
de senaste åren tillhört Nya teatern i
Stockholm.
Få sceniska artister hos oss, om ens
någon, torde hafva gjort så många och
så vidsträckta resor som Arlberg. Från
Throndhjem till Neapel, från London till
Moskwa har han genomströfvat Europa
för att se, höra och lära. Hans förste
lärare i sång var Julius Gtinther,
sedermera en tysk tenorsångare vid namn
Wieser, som vistades i Stockholm en tid,
samt slutligen Potiers i Paris. Men hvad
som mest bidragit till den utomordentliga
utbildning hans ingalunda betydande röst
erhållit, hans fina frasering, hans ytterst
smakfulla och eleganta föredrag i
förening med konsten att väl använda
röstens alla resurser, för detta har han
förutom sitt eget ingenium, att framför allt
tacka sina utländska resor dervid han
haft tillfälle att se och studera och komma
i beröring med celebriteter sådana som
Beck, Mitterwurzer, Faure, Tichatscheck,
Wagner, Billow m. fl. Arlberg är
visserligen en allt för sjelfständig konstnär för
att slafviskt imitera andra artister, nien
det lider intet tvifvel det icke Beck i
Wien och än mer den utmärkte franske
barytonisten Faure i Paris varit hans
förebilder och att han af dem lärt och lånat
mycket. Som skådespelare torde Arlberg
stå främst bland nutida svenska
operasångare, med afseende både på
karakteristik och mångsidighet, och derom vitnar
äfven hans rika och vexlande repertoar.
Som sånglärare har Arlberg varit särr
deles verksam och berömmes allmänt af
sina många elever, bland hvilka må
nämnas Louise Pyk, Lundqvist och Fogelberg,
den senare nu en ansedd sånglärare i
London. Som tonsättare har Arlberg
uppträdt med flera kompositioner,
hufvudsakligast sånger, som mindre utmärka
sig för originalitet, men dess mer genom
det fina arbetet och de melodiösa och
sångbara motiven. Han har öfversatt
närmare 30 arbeten för scenen, bland dem
Michel Beers stora sorgespel på vers:
"Struensee", derjemte Wagners operor
"Eienzi" och "Flygande holländaren",
Kreutzers "Nattlägret i Granada", samt
efter Scribe bearbetat texterna till A.
Södermans "Hin ondes första lärospån"
samt "Bicardo", opera af H. Berens.
Dessutom har han skrifvit en mängd
uppsatser i musikaliska ämnen, som varit
synliga i våra större tidningar; särskildt vilja
vi påminna om korrespondentartiklar från
Bayreuth, om Wagners
Niebelungen-Trilogi och om Parcifal.
Sedan 1868 är Arlberg gift med Maria
Anna Rudolfina Neruda, född i Brunn
(Mähren) den 26 mars 1840, en dotter
af musikdirektören Joseph Neruda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
